2010-04-16
2010-04-09
Smart OCH snygg.
KRITIK är nominerad i kategorin "Redaktionell design" i Kolla! 2010:
http://kolla.se/2010/bidragen/nominerade/?kid=4#
http://kolla.se/2010/bidragen/nominerade/?kid=4#
2010-02-23
KRITIK #8!
Nej, vi kommer inte att ge er en sammanfattning av 00-talet i detta nummer. Den tanken har aldrig varit aktuell. Varför skall man göra det? När det till och med gick så långt att tidskriften som håller det som en ära att vara så litet tidsbunden som den över huvudtaget kan vara och som stoltserar med att vara så ohipp som möjligt är kände sig kallad att göra en omedelbar decenniesammanfattning – låt vara i form av en genomtrist och ärketypisk encyklopedi vars gubbiga prettoprosa ingen orkade läsa och än mindre förstod det värdefulla med – så förstod vi att vi tänker rätt. Vi fokuserar på nuet, för att gå vidare, framåt, uppåt. Det finns så mycket att göra, för att göra världen bättre, arkitekturen mer tidsenlig och kritiken roligare.
00-talet har också varit ett sällsynt nedslående decennium. Backlash är väl något som är generellt sammanfattande. Och – som vanligt – är det i Förorten det märks mest, denna samtidens och modernitetens främsta skådeplats. I Förorten visar sig samhällets strömningar som tydligast och får sina mest utpräglade uttryck. Läs Per-Markku Ristilammi. Från den dag som Förorten rent bokstavligt var nutiden (och i högsta grad även framtiden) har alla samhällets förändringar fått rejäla Richter-utslag just där. Under 00-talet visade det robinsonfascistiska kundsamhället sitt slemmiga tryne i bästa profil i rekordårens kollektivistiska och solidaritetsberoende strukturer.
--- --- ---
KRITIK #8
Ledare
Learning from Hornsgatan / Pär Eliaeson
Knivsöder måste dö! / Håkan Forsell
Ernst / Djemila Ahmed
Norra stationsområdet, Stockholm / Johan Johansson
Vasaborgar och andra märkesbyggnader / Djemila Ahmed
Vad vilja Sveriges Arkitekter? / Erik Berg
Krönika: Johansson
Priser, priser, priser / Pär Eliaeson
KRITIK Revy: Learning from Skellefteå
KRITIK Revy: Moderna museet Malmö
Det inexaktistiska manifestet / Mikael Askergren
Krönika: Hellquist
Problemet med bostadsområdet Minneberg / Mikael Askergren
Learning from Landskrona / Pär Eliaeson
Ugly and Ordinary Architecture, or the Decorated Shed / Robert Venturi, Denise Scott Brown, Steven Izenour
EXTRAMATERIAL:
Learning from Skellefteå / General Architecture, Pär Eliaeson
Kritik av KRITIK / Djemila Ahmed, Pär Eliaeson
00-talet har också varit ett sällsynt nedslående decennium. Backlash är väl något som är generellt sammanfattande. Och – som vanligt – är det i Förorten det märks mest, denna samtidens och modernitetens främsta skådeplats. I Förorten visar sig samhällets strömningar som tydligast och får sina mest utpräglade uttryck. Läs Per-Markku Ristilammi. Från den dag som Förorten rent bokstavligt var nutiden (och i högsta grad även framtiden) har alla samhällets förändringar fått rejäla Richter-utslag just där. Under 00-talet visade det robinsonfascistiska kundsamhället sitt slemmiga tryne i bästa profil i rekordårens kollektivistiska och solidaritetsberoende strukturer.
--- --- ---
KRITIK #8
Ledare
Learning from Hornsgatan / Pär Eliaeson
Knivsöder måste dö! / Håkan Forsell
Ernst / Djemila Ahmed
Norra stationsområdet, Stockholm / Johan Johansson
Vasaborgar och andra märkesbyggnader / Djemila Ahmed
Vad vilja Sveriges Arkitekter? / Erik Berg
Krönika: Johansson
Priser, priser, priser / Pär Eliaeson
KRITIK Revy: Learning from Skellefteå
KRITIK Revy: Moderna museet Malmö
Det inexaktistiska manifestet / Mikael Askergren
Krönika: Hellquist
Problemet med bostadsområdet Minneberg / Mikael Askergren
Learning from Landskrona / Pär Eliaeson
Ugly and Ordinary Architecture, or the Decorated Shed / Robert Venturi, Denise Scott Brown, Steven Izenour
EXTRAMATERIAL:
Learning from Skellefteå / General Architecture, Pär Eliaeson
Kritik av KRITIK / Djemila Ahmed, Pär Eliaeson
2009-12-01
KRITIK 1.0
Nu finns KRITIK-katalogen för legal nedladdning här: www.analysforlag.se.
Håll till godo!
För den som är pappersfetischist lanseras snart KRITIK-boxen...
Håll till godo!
För den som är pappersfetischist lanseras snart KRITIK-boxen...
2009-11-26
KRITIK 2.0
När jag på eftermiddagen den 13:e juli 2007 mitt i semestern ringde upp de tre nyckelpersoner jag ville ha med i arkitekturtidskriftsprojektet KRITIK och omedelbart fick deras rungande ja till svar fick det hela en flygande start. Nästan exakt på dagen sex månader senare hade vi det allra första numret av KRITIK i våra händer. Vi hade då en stark ambition och en löst skissad idé om vilken tidskrift och vilka texter vi ville göra, denna föreställning har under de knappt två år som tidskriften hittills givits ut formats och etablerats.
De essäer och analyser kring svensk arkitektur och stadsbyggnad med högt hållna stilistiska målsättningar som KRITIK gjort sig känt för är den stomme som i och med detta nummer kompletteras med ytterligare material. Vi strävar efter att både bredda och fördjupa tidskriften, flerfaldiga perspektiven och attityderna. I de nya avdelningarna ”KRITIK Revy” och ”Utblick/Inblick” tillför vi dels ett mer bildbaserat refererande berättande och dels en mer upplysande ambition till den analytiska och kritiska textbaserade tradition vi huvudsakligen verkat i.
I kommande nummer tillfogas ytterligare viktiga aspekter på arkitektur och stadsbyggnad när vi bland annat återupplivar en idé från min tid som redaktör för tidskriften Rum: återbesöket. Tidskriften Arkitektur anammade en kort tid därefter samma upplägg, men det föll sedan ur tablåerna. Alltför mycket av mediabevakningen av arkitektur är av en relativt kortsiktig nyhetskaraktär, en tävling om vem som kan publicera de mest upphaussade projekten först. Inte ett speciellt konstruktivt eller för arkitekturens utveckling stimulerande arbetssätt.
Vad vet vi egentligen om en byggnad när den precis är färdigställd? Inte mycket av det som på djupet är betydelsefullt för arkitekturens långtgående kvalitet. Vi vill fortsätta att på ett spirituellt sätt ställa de viktiga och effektiva frågorna kring svensk arkitektur och stadsbyggnad och kanske försöka komma med några av svaren dessutom.
Välkommen till Nya KRITIK!
--- --- ---
KRITIK #7
Ledare
Göteborg revisited / Johan Linton
Kritisk realism i Göteborg / Fredrik Rosenhall
Saklighetens små monster / Mikael Askergren
Krönika: Berg
KRITIK Revy: Fotbollens arkitektur
KRITIK Revy: Allmännytta
Krönika: Andersson
”Det är så djäkla korkat.” / Johan Fowelin
Människans mått, del 1 / Mikael Askergren
Stureplanen / Ola Andersson
De essäer och analyser kring svensk arkitektur och stadsbyggnad med högt hållna stilistiska målsättningar som KRITIK gjort sig känt för är den stomme som i och med detta nummer kompletteras med ytterligare material. Vi strävar efter att både bredda och fördjupa tidskriften, flerfaldiga perspektiven och attityderna. I de nya avdelningarna ”KRITIK Revy” och ”Utblick/Inblick” tillför vi dels ett mer bildbaserat refererande berättande och dels en mer upplysande ambition till den analytiska och kritiska textbaserade tradition vi huvudsakligen verkat i.
I kommande nummer tillfogas ytterligare viktiga aspekter på arkitektur och stadsbyggnad när vi bland annat återupplivar en idé från min tid som redaktör för tidskriften Rum: återbesöket. Tidskriften Arkitektur anammade en kort tid därefter samma upplägg, men det föll sedan ur tablåerna. Alltför mycket av mediabevakningen av arkitektur är av en relativt kortsiktig nyhetskaraktär, en tävling om vem som kan publicera de mest upphaussade projekten först. Inte ett speciellt konstruktivt eller för arkitekturens utveckling stimulerande arbetssätt.
Vad vet vi egentligen om en byggnad när den precis är färdigställd? Inte mycket av det som på djupet är betydelsefullt för arkitekturens långtgående kvalitet. Vi vill fortsätta att på ett spirituellt sätt ställa de viktiga och effektiva frågorna kring svensk arkitektur och stadsbyggnad och kanske försöka komma med några av svaren dessutom.
Välkommen till Nya KRITIK!
--- --- ---
KRITIK #7
Ledare
Göteborg revisited / Johan Linton
Kritisk realism i Göteborg / Fredrik Rosenhall
Saklighetens små monster / Mikael Askergren
Krönika: Berg
KRITIK Revy: Fotbollens arkitektur
KRITIK Revy: Allmännytta
Krönika: Andersson
”Det är så djäkla korkat.” / Johan Fowelin
Människans mått, del 1 / Mikael Askergren
Stureplanen / Ola Andersson
2009-10-22
Gissa vem...
Millesgården?
"Minimalistiskt, typ"?
Kalmar?
Typiskt svenskt?
More is a bore?
KOMMENTAR 1: Så skönt att vi slipper BIG! Klart sämst. Ser ut som ett skolprojekt. Varför fick han vara med över huvud taget? Ett missat tillfälle för någon annan... (och oss!)
KOMMENTAR 2: Ganska klurigt att lista ut dom andra. Eftersom arkitekt.se (Bengt Samuelsson) schabblat och glömt lägga upp PDF på "Skogsskimmer" är det än så länge svårt att säga något. "Sten i skogen" känns valhänt-White. "Columbarium" är mörkast/mest död. Det är bra. "Vid gläntan" är mest tråkmodernistisk. Ledtråd: träullsplattor som undertak.
Man kan också se på språk och metaforer. Skriver man "byggnadskropp" om man är ickesvensk? "The body of the new crematorium..."?
KOMMENTAR 3: "Skogsskimmer" såg tydligt svensk ut också, med luddiga naturromantikmetaforer, AutoCAD-estetik och riktigt ful typografi. Lurigt det här...
Eller är det så att utlänningarna exotiserar så grovt över det svenska och Asplund så att dom i själva verket ser mest svenska ut? Ingenting är lätt i dessa perverterade postmoderna tider... :-]
KOMMENTAR 4: Sammanfattningsvis får man väl säga att Stockholms stad lyckats göra allting fel igen. Som tävlingsuppgiften har lagts upp är byggnaden helt kontextlös, ingen direkt relation till det befintliga högt aktade. Helt riskfritt. Detta är en uppgift som tusen gånger mer lämpar sig för en helt öppen tävling än någonsin det ytterligt komplexa sammanhanget stadsbiblioteket. Och som exklusiv tävling är den meningslös. För att en sådan skall vara maximalt verkningsfull måste valen vara medvetna och effektiva.
White, Celsing och BIG har inte förvaltat sina platser i den utvalda skaran. Deras urvattnade och obegåvade förslag är bortkastad tid och pengar. Men, det ansvaret bär inte arkitekterna. Vem som helst med lite kritisk inställning hade kunnat sålla bort dom ur sammanhanget direkt. Kvar är de internationella stjärnorna, som levererat som förväntat. Är 40% effektivitet vad Stockholms stad nöjer sig med i denna ytterligt betydelsefullla process?
Och Arkitektur toppar fortfarande bloggen med ett pariserhjul från Malmö...
Och till slut fick SvD ändan ur vagnen.
DN har inte skrivit ett ord.
"Minimalistiskt, typ"?
Kalmar?
Typiskt svenskt?
More is a bore?
KOMMENTAR 1: Så skönt att vi slipper BIG! Klart sämst. Ser ut som ett skolprojekt. Varför fick han vara med över huvud taget? Ett missat tillfälle för någon annan... (och oss!)
KOMMENTAR 2: Ganska klurigt att lista ut dom andra. Eftersom arkitekt.se (Bengt Samuelsson) schabblat och glömt lägga upp PDF på "Skogsskimmer" är det än så länge svårt att säga något. "Sten i skogen" känns valhänt-White. "Columbarium" är mörkast/mest död. Det är bra. "Vid gläntan" är mest tråkmodernistisk. Ledtråd: träullsplattor som undertak.
Man kan också se på språk och metaforer. Skriver man "byggnadskropp" om man är ickesvensk? "The body of the new crematorium..."?
KOMMENTAR 3: "Skogsskimmer" såg tydligt svensk ut också, med luddiga naturromantikmetaforer, AutoCAD-estetik och riktigt ful typografi. Lurigt det här...
Eller är det så att utlänningarna exotiserar så grovt över det svenska och Asplund så att dom i själva verket ser mest svenska ut? Ingenting är lätt i dessa perverterade postmoderna tider... :-]
KOMMENTAR 4: Sammanfattningsvis får man väl säga att Stockholms stad lyckats göra allting fel igen. Som tävlingsuppgiften har lagts upp är byggnaden helt kontextlös, ingen direkt relation till det befintliga högt aktade. Helt riskfritt. Detta är en uppgift som tusen gånger mer lämpar sig för en helt öppen tävling än någonsin det ytterligt komplexa sammanhanget stadsbiblioteket. Och som exklusiv tävling är den meningslös. För att en sådan skall vara maximalt verkningsfull måste valen vara medvetna och effektiva.
White, Celsing och BIG har inte förvaltat sina platser i den utvalda skaran. Deras urvattnade och obegåvade förslag är bortkastad tid och pengar. Men, det ansvaret bär inte arkitekterna. Vem som helst med lite kritisk inställning hade kunnat sålla bort dom ur sammanhanget direkt. Kvar är de internationella stjärnorna, som levererat som förväntat. Är 40% effektivitet vad Stockholms stad nöjer sig med i denna ytterligt betydelsefullla process?
Och Arkitektur toppar fortfarande bloggen med ett pariserhjul från Malmö...
Och till slut fick SvD ändan ur vagnen.
DN har inte skrivit ett ord.
2009-10-19
Ansvar och konsekvens, del 1
Svenska Dagbladet jobbar på som om förflackningen inom (kultur)journalistiken inte fanns. Idag är det Clemens Poellinger som påpassligt ringt upp förra veckans stora förlorare, Heike Hanada.
Hanada skräder inte orden. Hon är fullständigt rättmätigt besviken på Stockholms stad och riktar frän kritik mot både politiker och tjänstemän. Mot slutet av intervjun avslöjas dock den naiva modernistiska attityd som man också kan avläsa i Hanadas arkitektur för stadsbiblioteket: hon tror att Delphinium om det bara omarbetats hade kunnat rymmas inom investerings- och driftskalkylen, det hade "kanske också gjort Delphinium bättre". Yeah, right! Som slutkläm kommer en floskel om att Stockholms arkitektur saknar "samtidighet" för att arkitekterna har lämnat över makten över byggandet och arkitekturen till byggbolagen. Gäsp...
Jag säger det för tusende gången: arkitekterna har inte makten över byggandet och arkitekturen. Arkitekten är en högst utbytbar lakej i maktens tjänst. Det enda ansvar arkitekten har är att välja vilken herre arkitekten vill tjäna. Den verkliga makten över arkitekturen har staten och kapitalet, dom som har resurser och incitament att bygga.
Det är dags att vi börjar prata om vem som bär ansvar för det fullständiga fiaskot i fråga om stadsbibliotekstävlingen i Stockholm. Det handlar om ansvar för all den tid och den möda som gratis lagts ned i tävlingen; ansvar för den förnedring som Heike Hanada har utsatts för, först genom den svidande kritik som hennes undermåliga arkitektur genom den orättmätiga vinsten drabbats av, sedan genom den oprofessionella och nonchalanta projekteringsprocessen med Stockholms stad som motpart; ansvar för den tids- och pengaförlust som Stockholms biblioteksväsende drabbats av i och med den utdragna och resultatlösa processen.
Och på torsdag offentliggörs resultatet av nästa arkitekttävling i Stockholms stads regi...
Hanada skräder inte orden. Hon är fullständigt rättmätigt besviken på Stockholms stad och riktar frän kritik mot både politiker och tjänstemän. Mot slutet av intervjun avslöjas dock den naiva modernistiska attityd som man också kan avläsa i Hanadas arkitektur för stadsbiblioteket: hon tror att Delphinium om det bara omarbetats hade kunnat rymmas inom investerings- och driftskalkylen, det hade "kanske också gjort Delphinium bättre". Yeah, right! Som slutkläm kommer en floskel om att Stockholms arkitektur saknar "samtidighet" för att arkitekterna har lämnat över makten över byggandet och arkitekturen till byggbolagen. Gäsp...
Jag säger det för tusende gången: arkitekterna har inte makten över byggandet och arkitekturen. Arkitekten är en högst utbytbar lakej i maktens tjänst. Det enda ansvar arkitekten har är att välja vilken herre arkitekten vill tjäna. Den verkliga makten över arkitekturen har staten och kapitalet, dom som har resurser och incitament att bygga.
Det är dags att vi börjar prata om vem som bär ansvar för det fullständiga fiaskot i fråga om stadsbibliotekstävlingen i Stockholm. Det handlar om ansvar för all den tid och den möda som gratis lagts ned i tävlingen; ansvar för den förnedring som Heike Hanada har utsatts för, först genom den svidande kritik som hennes undermåliga arkitektur genom den orättmätiga vinsten drabbats av, sedan genom den oprofessionella och nonchalanta projekteringsprocessen med Stockholms stad som motpart; ansvar för den tids- och pengaförlust som Stockholms biblioteksväsende drabbats av i och med den utdragna och resultatlösa processen.
Och på torsdag offentliggörs resultatet av nästa arkitekttävling i Stockholms stads regi...
2009-10-12
Äntligen måndag!
Allting händer på måndagar numera. Förra veckan började Arkitekturmuseets nya ledning att vackla (fortsättning följer, enligt uppgift) och idag dimper nästa arkitekturbomb (i Stockholm) ner:
DET BLIR INGEN TILLBYGGNAD AV STADSBIBLIOTEKET VID ODENPLAN!!!
Hyfsat insatt källa: kulturborgarrådet Sjöstedt.
Sådärja. Nu skall bara Slusseneländet, Skogskyrkogårdstävlingen, Årstafältet och omdaningen av Gullmarsplan lösa sig lika bra. Det ljusnar för stackars Stockholm!
---
UPPDATERING: Vi var naturligtvis först, men nu har även DN och SvD vaknat.
UPPDATERING 2: Och till slut: Arkitektur är också med i leken. Grattis gubbar!
DET BLIR INGEN TILLBYGGNAD AV STADSBIBLIOTEKET VID ODENPLAN!!!
Hyfsat insatt källa: kulturborgarrådet Sjöstedt.
Sådärja. Nu skall bara Slusseneländet, Skogskyrkogårdstävlingen, Årstafältet och omdaningen av Gullmarsplan lösa sig lika bra. Det ljusnar för stackars Stockholm!
---
UPPDATERING: Vi var naturligtvis först, men nu har även DN och SvD vaknat.
UPPDATERING 2: Och till slut: Arkitektur är också med i leken. Grattis gubbar!
2009-10-05
Ordning på torpet?
Sällan kommer väl en pressvisning och ett vernissage på Arkitekturmuseet bli så spännande som denna vecka. Elisabet Anderssons senaste gräv i Svenska Dagbladet blir förhoppningsvis den här vinterns bästa snöboll i branschen.
Sedan nya chefen på museet Lena Rahoult tillträdde och den initiala upprörda debatten om hennes av arkitektgubbmaffian förmodade inkompetens har det varit tyst. Lite för tyst. Och nu förstår vi varför. Arkitekturmuseet har blivit en formidabel lekstuga i färg, form, ekonomi och personalpolitik. På allmänt lösa grunder och med självsvåldigt godtycke styr Rahoult den statliga myndigheten som om den vore hennes egen privata ateljé (med oproportionellt stor budget, då).
Raden av underliga beslut om lokalernas layout och utformning, upphandling av varor och tjänster, personaltillsättningar och verksamhetens fokus är redan lång. Den rika kompetensen inom museets väggar tas inte till vara, den personal som till äventyrs vågar komma med kloka inlägg och opponera sig mot den oupplysta överhetens maktfullkomlighet tystas ner och fryses ut. Bilden av ett fullständigt katastrofalt ledarskap tonar fram. Detta var inte vad det redan pressade och hotade Arkitekturmuseet behövde i sin nystart efter den svaga Nygren-epoken. Inte utan att man blir lite paranoid. Är Rahoult tillsatt för att köra museet i botten, eller?
Nu har fokus satts på Arkitekturmuseet. De kommande månaderna blir mycket intressanta, under förutsättning att arkitektursverige tar detta första larm på allvar. Kom igen nu, gubbar!
Sedan nya chefen på museet Lena Rahoult tillträdde och den initiala upprörda debatten om hennes av arkitektgubbmaffian förmodade inkompetens har det varit tyst. Lite för tyst. Och nu förstår vi varför. Arkitekturmuseet har blivit en formidabel lekstuga i färg, form, ekonomi och personalpolitik. På allmänt lösa grunder och med självsvåldigt godtycke styr Rahoult den statliga myndigheten som om den vore hennes egen privata ateljé (med oproportionellt stor budget, då).
Raden av underliga beslut om lokalernas layout och utformning, upphandling av varor och tjänster, personaltillsättningar och verksamhetens fokus är redan lång. Den rika kompetensen inom museets väggar tas inte till vara, den personal som till äventyrs vågar komma med kloka inlägg och opponera sig mot den oupplysta överhetens maktfullkomlighet tystas ner och fryses ut. Bilden av ett fullständigt katastrofalt ledarskap tonar fram. Detta var inte vad det redan pressade och hotade Arkitekturmuseet behövde i sin nystart efter den svaga Nygren-epoken. Inte utan att man blir lite paranoid. Är Rahoult tillsatt för att köra museet i botten, eller?
Nu har fokus satts på Arkitekturmuseet. De kommande månaderna blir mycket intressanta, under förutsättning att arkitektursverige tar detta första larm på allvar. Kom igen nu, gubbar!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)