2011-08-25
2011-08-15
Nya tider – strålande tider!
Som vi kunde läsa i KRITIK #13 är det från och med idag som Tidskriften Arkitektur med Dan Hallemar går in i ett nytt paradigm. Skall bli ytterligt spännande!
Även om det finns en hel del övrigt att önska angående Arkitektur är väl ändå tidskriftens närvaro på webben det mest problematiska. Potential finns till ett oumbärligt och relevant forum på Nätet för arkitektursverige med fräscha aktualiteter, pigga utblickar och stimulerande diskussion. Inget av detta har etablerats under Olof Hultin. Bloggmediets inneboende fördelar och unika egenskaper har inte förståtts, man har under långa perioder undrat om det verkligen är en blogg vi har att göra med. Mycket av uppslagen och materialet har vi sett tidigare i andra medier (läs Claes Sörstedt:s bidrag), i bästa fall hyfsat ambitiöst transformerat till svenska förhållanden, främst av Dan Hallemar. Redaktionens problem med kommentarernas och diskussionens intellektuella nivå känner vi alla till, kryddat med den fällning i Pressens opinionsnämnd som tidskriften dekorerades med i våras. Att det finns ett (omvänt) linjärt samband mellan den journalistiska nivån på bloggens inlägg och antalet kommentarer de genererar kan vi rimligtvis inte skylla på redaktionen, svenska arkitekters och arkitekturdebattörers intellektuella analfabetism är välkänd. Hallemar:s första två ambitiösa och patosfyllda inlägg nu i augusti illustrerar fenomenet bra. Där jobbar vi arkitekturpublicister i motvind, men det är viktigt att inte sänka ambitionerna för det.
Tre punkter för en bättre Arkitektur på webben:
– Lägg upp ett konkret koncept för avsikten med tidskriftens närvaro på Nätet. Det räcker inte med att bara pliktskyldigt finnas, mediets potential måste utnyttjas bättre. Ta in konsult om ni inte förstår själva.
– Befria Claes Sörstedt från uppdraget som webredaktör. Sörstedt har bra koll och ett bra internationellt kontaktnät, men är hopplöst fast i en exklusiv och gammaldags syn på arkitektur som heroisk konstverksamhet. Den kontraproduktiva och patetiska myten behöver inte odlas ytterligare.
– Välj bort möjligheten att kommentera bloggens inlägg anonymt. Webbens inneboende egenskaper som social mötesplats har en mycket speciell påverkan på klokheten och civilisationen i den diskussion som bedrivs där. Att tillåta anonyma kommentarer främjar inte kvaliteten, möjligtvis den kortsiktiga kvantiteten.
Tidskriften Arkitektur:s public service-liknande position och starka ekonomiska grund i det lokala medielandskapet borde kunna möjliggöra ett kreativt, förädlat och långsiktigt publicistiskt tänkande på djupet och på bredden utan att försumma spetsen. Upp till bevis, Dan Hallemar! Sverige förtjänar en svensk tidskrift i världsklass!
Även om det finns en hel del övrigt att önska angående Arkitektur är väl ändå tidskriftens närvaro på webben det mest problematiska. Potential finns till ett oumbärligt och relevant forum på Nätet för arkitektursverige med fräscha aktualiteter, pigga utblickar och stimulerande diskussion. Inget av detta har etablerats under Olof Hultin. Bloggmediets inneboende fördelar och unika egenskaper har inte förståtts, man har under långa perioder undrat om det verkligen är en blogg vi har att göra med. Mycket av uppslagen och materialet har vi sett tidigare i andra medier (läs Claes Sörstedt:s bidrag), i bästa fall hyfsat ambitiöst transformerat till svenska förhållanden, främst av Dan Hallemar. Redaktionens problem med kommentarernas och diskussionens intellektuella nivå känner vi alla till, kryddat med den fällning i Pressens opinionsnämnd som tidskriften dekorerades med i våras. Att det finns ett (omvänt) linjärt samband mellan den journalistiska nivån på bloggens inlägg och antalet kommentarer de genererar kan vi rimligtvis inte skylla på redaktionen, svenska arkitekters och arkitekturdebattörers intellektuella analfabetism är välkänd. Hallemar:s första två ambitiösa och patosfyllda inlägg nu i augusti illustrerar fenomenet bra. Där jobbar vi arkitekturpublicister i motvind, men det är viktigt att inte sänka ambitionerna för det.
Tre punkter för en bättre Arkitektur på webben:
– Lägg upp ett konkret koncept för avsikten med tidskriftens närvaro på Nätet. Det räcker inte med att bara pliktskyldigt finnas, mediets potential måste utnyttjas bättre. Ta in konsult om ni inte förstår själva.
– Befria Claes Sörstedt från uppdraget som webredaktör. Sörstedt har bra koll och ett bra internationellt kontaktnät, men är hopplöst fast i en exklusiv och gammaldags syn på arkitektur som heroisk konstverksamhet. Den kontraproduktiva och patetiska myten behöver inte odlas ytterligare.
– Välj bort möjligheten att kommentera bloggens inlägg anonymt. Webbens inneboende egenskaper som social mötesplats har en mycket speciell påverkan på klokheten och civilisationen i den diskussion som bedrivs där. Att tillåta anonyma kommentarer främjar inte kvaliteten, möjligtvis den kortsiktiga kvantiteten.
Tidskriften Arkitektur:s public service-liknande position och starka ekonomiska grund i det lokala medielandskapet borde kunna möjliggöra ett kreativt, förädlat och långsiktigt publicistiskt tänkande på djupet och på bredden utan att försumma spetsen. Upp till bevis, Dan Hallemar! Sverige förtjänar en svensk tidskrift i världsklass!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)