2015-12-12

KRITIK ÄR ÅRETS JULKLAPP!


Förläng eller nyteckna en 1-årsprenumeration på KRITIK före 24:e december 2015 till priset 400:- (ordinarie 500:-).

Skänk eller värva ytterligare 1-årsprenumerationer (för 400:-) och ditt eget pris sänks med 100:- för varje.

Välj valfritt tidigare nummer som gåvobevis:
http://tidskrift.nu/?action=artTids&TidskriftsId=917

Beställ här:
http://www.syntesforlag.se

2015-11-17

KRITIK #27/28

Foto: Sten Vilson

Ledare
FÖRESTÄLLNINGAR KRING ARKITEKTURENS MEDELPUNKT / Malin Heyman
ARKITEKTURSKOLA – SKOLA I ARKITEKTUR / Pär Eliaeson
ARKITEKTUR OCH/ELLER KONST / Pär Eliaeson
TIM BURTON, PIRANESI, ESCHER, MONUMENT VALLEY, NARNIA, AVESTA
/ Therese Bohman
ALLT ÄR ALBERT LILIENBERGS FEL / Mikael Askergren
MÄN VID VATTEN – OM BADETS OCH CRUISINGENS ARKITEKTUR / Jan Hietala
SAMTIDSARKITEKTUREN I FARA / Fredric Bedoire
Recensioner

---

ARKITEKTUR PÅ GALA

Sveriges Arkitekters satsning på en Arkitekturgala som  på ett professionellt sätt visar upp svensk byggandskonst internt i skrået och extern mot samhället har dragit åt två håll.

Själva galan har definitivt professionaliserats och är nu mindre av en amatörmässig pinsamhet än förr, i takt med förbundets övriga utåtriktade verksamhet. Man anlitar yrkespersoner för såväl upplägg och framträdande. Gott nog.

Så långt den formmässiga aspekten. När det gäller innehållet är det inte lika väl. Huvudingrediensen är ändå de pris som delas ut under kvällen. Avsikten måste vara att de är relevanta och placerar Sveriges Arkitekter och Sveriges arkitekter i en fördelaktig dager för resten av samhället att uppmärksamma och diskutera. Där ser vi inte samma positiva effekt som i formfrågan.

Uppmärksamheten och diskussionen utanför fackpressen har inte märkbart ändrats. En bred medial medvetenhet om vad arkitektbranschen gör och står för har inte etablerats. Rapporter i notisform har det blivit genom alla år och sporadiskt, det är vad vi kan vänta oss även nu. Ingen uppslitande kulturdebatt med anledning av Kasper Salin-priset är att vänta.

Anledning? Minst två. Svensk arkitektur är i stor utsträckning inte medial. Inte lätt att marknadsföra i en kortsiktig och ytlig mediasfär med litet tålamod och stora kunskapluckor. Och detta är ju bra! Arkitekturens förtjänster låter sig sällan förpackas effektivt på denna enfaldighetens marknad. Här ligger då den största utmaningen. Vem jobbar konkret på det?

Sedan har vi tydliga problem med själva prisernas kvalitet. En kulmen nåddes förra året när Umeås kulturhus Väven fick Kasper Salin-priset. Maken till ytlig och apolitisk arkitektursyn som kan ligga till grund för en sedan utnämning är svår att hitta. Förra årets pristagare Nya krematoriet på Skogskyrkogården är nu i ruiner(!) och måste totalrenoveras. 2012 års vinnare var också en redigt bottennapp i Lunds domkyrkoforum, ett ofullgånget och okänsligt nedslag i en extremt känslig miljö.

Tyvärr tenderar årets nominerade att bädda för ett nytt debacle, ett nytt Väven (i Malmö) kan prisas. Eller en hård formalism med inbyggd växtvärk (på KTH). Felet är enkelt men grundläggande: juryns kapacitet. Den lider av samma vanföreställning som gör att kritiken på våra arkitekturskolor är undermålig: att en bra praktiker också självklart är en god analytiker och kritiker. Så är det inte.

2015-06-16

KRITIK #25/26

Foto: Pär Eliaeson

Ledare
SJUKDOM SOM METAFOR / Mikael Askergren
KOOLHAAS OCH KULTURARVET / Paul Hansson
DELIRIOUS MALMÖ / Pär Eliaeson
DELIRIOUS GÖTEBORG / Pär Eliaeson
VAD GÖR EN UTSTÄLLNING? / Malin Heyman
CONSTRUCTING WORLDS / Pär Eliaeson
ÄR MÄNNISKAN DJURSHOLMARE? / Mikael Askergren
I CHICAGO FLYGER FLANÖREN / Sara Westin
ATT VERKA GENOM ATT SYNAS / Martin Eriksson
NOBEL CENTER PLAN B / Pär Eliaeson
NEUES NATIONALMUSEUM / Pär Eliaeson

---

ARKITEKTUR PÅ MUSEUM

Arkitekter hör till de fjompigaste yrkesgrupper. De ojar och ujar sig gärna, helst över hur förfördelade och missgynnade de och deras ämne är i samhälle och kultur. Detta tillstånd beror oftast på en bristande maktanalys eller en vanföreställning om arkitektens och arkitekturens roll. Vi har sett det i historien och kommer att få se det igen. Fenomenet verkar tyvärr också ha tillväxt.

Det som är aktuellt just nu är de förhållanden som kommer att styra den viktigaste statliga institutionen inom arkitekturens område, Arkitekturmuseet. Eller Arkitektur- och designcentrum som det heter sedan ett par år tillbaka. En institution som skulle kunna göra stor skillnad i arbetet med arkitekturens ställning och relevans i samhället och kulturen, men som de senaste åren lämnat mycket övrigt att önska.

Regeringen har aviserat att Arkitekturmuseet skall slås samman med Moderna museet till en och samma myndighet. Arkitekternas ojande och ujanade hörs ljudligt, både från organisationer och enskilda. Man vill inte underordnas storebror Moderna, av de gamla vanliga skälen i mindervärdighet och statuskomplex. Arkitekturen är minsann så livsviktig för alla och envar och så speciell i sin konstitution att vi måste få vår formella självständighet på myndighetsnivå, annars är alla katastrofer överhängande. Vi och vårt ämne är ju så viktiga, ser ni inte det?

Denna upptagenhet vid formaliteter och prestigefrågor är svår att förstå om man haft någon slags insikt i Arkitekturmuseets utveckling  de senaste decennierna. Museets problem har inga administrativa eller hierarkiska orsaker, knappt ens ekonomiska. Det vi har sett museet genomgå sedan 2000-talets början är en akut negativ utveckling i kompetens och färdighet. Det handlar om den mänskliga faktorn. Det har saknats kunskap i arkitekturämnet och dess villkor.

Med rätt personer i ledning och på operativa nyckelposter har museet stora möjligheter att åter bli en aktiv och relevant spelare i samhällsdebatt och folkbildning. Men dessa människor måste också hittas och rekryteras, inte utan en stark plan och koncept för museets verksamhet.

I detta nummer behandlar vi bland annat utställningsverksamhet inom arkitekturens område. Arkitekturen kan vara svår att fånga på museum eller i publik verksamhet på ett inspirerande sätt. Arkitekturens villkor och fulla samhälleliga spektra låter sin inte alltid fångas i en tablå eller en vitrin.

2015-06-03

Svärjes Artjitekter

Foto: Hasse Holmberg

http://www.svt.se/opinion/article2989765.svt

Vad är det med de ledande företrädarna för arkitekterna i Sverige? Har dom Tourettes, eller? Så fort man vill tala om bostadsfrågan använder man Miljonprogrammet som slagträ och spöke. Lägg ner! Den där retoriken avslöjade vi och gjorde omöjlig på 1990-talet.

”Klasshat, klasshat, klasshat. De sa att arkitektur är mått och material men min definition av arkitektur är ett djupt klasshat.”
Lars Raattamaa

2015-04-22

Nationalmuseum 2015-04-22

Nu är det upp till er, Wingårdh och Wikerstål.
Neues Museum är måttstocken.


2015-02-01

KRITIK #24


Ledare
Väven / Pär Eliaeson
Petra Gipp
Kontrast och kontext / Paul Hansson
Horror limitis / Mikael Askergren
Bakom fasaden / Pär Eliaeson
Recension: Arkitekturen og sanserne