2017-12-24

KRITIK #35


Ledare
NEJ TILL CYKELSTADEN / Mikael Askergren
VAD JAG PRATAR OM NÄR JAG PRATAR OM ARKDES / Lisa Marie Mannfolk Eklund
STADEN, BILDEN OCH UPPSLAGSVERKET / Johan Jönsson
NYA BRUNKEBERGSTORG: JAG ÄR FORTSATT SKEPTISK / Mikael Askergren
DÖ ANDRAS DÖD / Sara Saleh
STADEN OCH KAPITALET / Sara Saleh
ARKITEKTEN I LITTERATUREN #4 / Anette Lebbad

---

ME TOO

Nåja, vad är en arkitekturgala på Cirkus? Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig... och dötrist... och tråkig... och alldeles underbar...!

Nåja. Mest av allt en transportsträcka fram till prisutdelningarna och festen. Men då transportsträckan kan innehålla ett föredrag av en fantastisk brittisk person som i sin blotta uppenbarelse och ljudbild verkar starkt intellektuellt och konstnärligt upplyftande så kan det vara smått underbart, i alla fall. Tyvärr skänker denna Caruso-upplevelse också en insikt om att vi saknar så mycket i vår kultur, så mycket bildning och så mycket kreativ intelligens. Nåja.

Kasper Salin-priset gick till Skissernas museum. Priset har stora problem med sin trovärdighet i dessa tider. Pristagaren är absolut ett kvalificerat och kvalitativt bygge men har alltför stora brister för att komma i fråga för att vinna Sveriges främsta arkitekturpris. Vår redovisning i Kritik #33 pekar på de främsta: byggnadens outvecklade och förenklade fasadarkitektur; rumsligheternas taktila brister; outvecklad och förenklad materialbehandling; brister i detaljers utförande. Dessa egenskaper är helt grundläggande i en arkitektur. Jag finner det i och med vår redovisning och argumentation fastställt att det finns rimliga tvivel om byggnadens värdighet för pristagande.

Samtliga övriga nominerade är egentligen bättre arkitektur än vinnaren. Landamäreskolan i Länsmansgården är en uppenbar arkitektonisk symfoni med starkt socialt innehåll; Vård- och omsorgsboendet Trädgårdarna i Örebro ett högst kompetent arkitektarbete under en stark byggentreprenad mot en allmännyttig beställare. Bruksgården i Höganäs är en sofistikerad arkitektur med extremt hög kvalitet i ett komplext sammanhang hanterad på ett utpräglat känsligt och sensuellt sätt.

Varför juryns val faller på ett så ytligt och för konkreta arkitektoniska kvaliteter blint sätt är en gåta. Men det vittnar om en arkitektursyn som är likaledes ytlig och antiintellektuell. Eller varför inte för att tala med ett populärt samtida begrepp: faktaresistent.

Kritikerpriset gick till Jesper Wachtmeister. Utdelningen var den klart mest spännande eftersom ingen över huvud taget kunde ana vem pristagaren var ens efter att en lång kavalkad över hens filmiska verk hade tonat ut över scenens storformatskärm.

Kritikerprisjuryn har de senaste åren krumbuktat sig på ett oerhört imponerande sätt i ambitionen att undvika att ge priset till en kritiker. Prisets statuter lyder: ”Kritikerpriset tilldelas upphovspersonen till den bästa arkitekturanalysen som publicerats under senaste året eller till den eller de som gjort den mest anmärkningsvärda insatsen för att stärka ett initierat samtal om arkitektur och samhällsplanering under de senaste åren.” Det är inga som helst problem att finna ett verk inom arkitekturkritiken att preminera, vi har faktiskt sett en utmärkt utveckling inom området det senaste decenniet. I och med tillkämpad premiering av allt möjligt utom den för kulturen så viktiga kritiken hedras inte prisets intention.

Där har vi en kränkning värd namnet.

2017-10-04

KRITIK #34


Ledare
PENDELTÅGSLANDET MÖTER TUNNELBANESTADEN / Pär Eliaeson
THE END OF THE LINE/SLUTSTATION SKARPNÄCK / Alexander de Cuveland
ARKITERAPI – STADENS LÄKANDE KRAFT / Sofia Nyblom
LISSABON OCH VERKLIGHETEN / Lisa Marie Mannfolk Eklund
FLANERANDE PÅ GRÄNSEN TILL URBAN UTVECKLING / Sara Saleh
STILEN SOM ARKITEKTURENS OPERATIVSYSTEM / Pär Eliaeson
ARKITEKTEN I LITTERATUREN #3 / Anette Lebbad
PEDER ALTON 1945-2017 / Pär Eliaeson

---

MYSTERIET MED BYGGANDET

Jag har länge stått undrande och frustrerad över det haveri som är svenskt byggande. Att det är någonting som är mycket sjukt med det byggindustriella komplexet står sällan så klart som när hyresnivåerna faller ur bostadsproducenternas excel-ark. Om vi tänker oss att bygga lägenheter som får hyror som motsvarar bruttolönen för en undersköterska är det en tecken på att vi inte skall bygga dom, att kalkylen innehåller något allvarligt fel.

Men verkligheten har inte sett ut så de senaste decennierna. Vi har tuffat på och har nu snart producerat en stor mängd bostäder som ingen kan betala för samtidigt som det är en skriande bostadsbrist. Då kanske vi kan bli medvetna om systemfelet och tvingas genomföra systemskiftet.
Att analysera kalkylens fel har visat sig inte vara så lätt. Mystiken har tätnat kring byggandets perversioner. Men för mig blev det i alla fall en liten aha-upplevelse när Göteborgs-Posten i september publicerade en liten artikel med ett mycket upplysande diagram. Det var mycket illustrativt.

Byggkostnaderna i Sverige är i särklass i Europa. Till och med tydligt över både geografiskt och kulturellt närliggande nationer. Statistiken verkar kunna tala om någonting betydelsefullt som vi tycker oss kunna uppleva. Och vi har också en mängd förklaringar väckta sedan tidigare: bristande konkurrens inom byggindustrin ger höga byggkostnader; intrikata rabattsystem leverantörer emellan ger svårgranskade och höga priser på byggmaterial; kommunernas kommersiella och marknadsmässiga prissättning på mark; bostadsproducenternas förhalande av byggplaner för att maximera vinstutfall; lönesättningen inom byggindustrin.

De allmännyttiga bostadsbolagen som vill bygga hyresrätter får få eller inga anbud på sina projekt och de anbud som kommer in är mycket höga. Byggindustrin vet att man får bygga (bostadsrätter) på den prisnivån ändå, så det spelar ingen roll om man vinner anbuden på hyresrätter för allmännyttan.

Och vad svarar byggindustrin på detta? I en liten rapport presenterar intresseorganisationen Sveriges Byggindustrier sin bild av läget. (Se till höger.) Arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindstrier förklarar till en början det erkänt höga prisläget med att Sverige är ett ”högkostnadsland” med höga löner och hög levnadsstandard. Så förklaras även höga priser på material, ingen kommentar om rabattsystemet.

Rapporten är utformad som en försvarsskrift som förnekar de etablerade förklaringarna som faller på byggindustrin: bristande konkurrens och förhalade byggplaner. Få lösningar på dagens situation presenteras, förutom sänkta löner och lägre markpriser. Sammantaget vill Sveriges Byggindustrier ge bilden av att byggindustrin är en bransch som enligt Herfindahl-Hirschman Index HHI verkar i god internationell konkurrens, att det bokföringsmässigt är praktiskt omöjligt för byggföretagen att förhala byggplaner och att byggarbetarnas ackordslöner ligger bakom en betydande del av byggkostnaderna. Vem skall vi tro på?

2017-06-17

Nya medier!


 
Arkitektur är bäst i radio. Därför gör vi nu också en podd.

Arkitekturens rumsligheter och stämningar och sekvenser och ljud kan mycket väl representeras i ett uttryck utan bild. Vi har sedan starten av tidskriften velat utforska texten som bärare av arkitekturens innebörd. Nu prövar vi att föra det levande samtalet och dialogen in i kritikprocessen. Välkomna att följa med.

Första avsnittet av KRITIK Podd fokuserar på Skissernas museum, återigen tillbyggt. Förmodligen inte för sista gången. Den aktuella tillbyggnaden sätter historien i perspektiv, väcker frågor om kontext och kontrast, fasad och stil, ljus och ljud. Vi samtalar denna gång med Thomas Hellquist och Johan Fowelin. Poddproducent är Sofia Nyblom.

Thomas Hellquist är arkitekt och professor emeritus vid Lunds universitet, institutionen för arkitektur och byggd miljö. Johan Fowelin är fotograf och skribent, verksam i Stockholm. Sofia Nyblom är kulturjournalist och radioproducent, med uppdrag för Sveriges radio och Kungliga operan.

2017-06-16

KRITIK för arkitekter

Hänt i veckan!
I samarbete med Sveriges Arkitekter erbjuder vi alla medlemmar rabatt på prenumeration!
400 pix istället för 500.
Beställ på www.syntesforlag.se och ange att du är medlem.

2017-05-31

KRITIK #33


Ledare
TYDLIGHET, MENINGSFULLHET OCH PERSONLIGHET / Pär Eliaeson, Thomas Hellquist, Johan Fowelin
ATT SKRIVA I TRE DIMENSIONER / Lisa Marie Mannfolk Eklund
GESTALT, GEST, GEIST / Thomas Hellquist
HUR SVÅRT KAN DET VARA? / Johan Fowelin
SCENRUM #1: GRÜNEWALDSALEN / Sofia Nyblom
ARVET FRÅN FRILUFTSPARKEN / Sara Saleh
ARKITEKTEN I LITTERATUREN #2 / Anna Petersson
LÄGENHETSYTOR OCH BOSTADSKVALITET / Ulf Bredberg

---

ATT GÖRA VÄRLDEN BÄTTRE

Vi är nu inne på vårt tionde utgivningsår.

Denna tidskrift har från första början handlat om att göra världen bättre och om att ha stora anspråk i allmänhet. Byggande och arkitektur lämpar sig väl för det, som den centrala samhälleliga och kulturella verksamhet ämnesområdet är. Varje tid och ideologi uttrycker sig tydligt och typiskt genom sitt byggande. Som sedan står kvar för historikerna och filosoferna att läsa och analysera.

Som en present till våra läsare och världen utanför tidskriftsbubblan ämnar vi i denna ledare presentera lösningarna till de centrala problemen samtidens byggande, arkitektur och stadsplanering står inför. Varken mer eller mindre. Håll till godo.

BOSTADSFRÅGAN
– Återupprätta allmännyttan!
Vi står mitt i en djup bostadskris, det vet vi alla. Den marknadskonstruerade bostadsproduktionen har inte lyckats med bostadsförsörjningen. Vi har tre decennier som bevis. Det är nog nu.
Vi undviker medvetet ordet bostadsmarknad här. Bostaden är en grundlagsstadgad rättighet, inte en vara på en marknad. Med återupprättade allmännyttiga bostadsbolag värda namnet ekonomiskt och politiskt stödda av staten kan bostäder byggas med andra avsikter än att göda en marknad av byggbolag och privata bostadsbolag. Den nya allmännyttans främsta uppgift kommer att bli att störa – eller varför inte totalt sabotera – den rådande ordningen på den totalperverterade marknaden för bostäder.

Att det är snart möjligt visar Göteborgs stads ambitioner med utbyggnaden av Frihamnen, där staden ville skapa billiga bostäder genom ekonomiskt och politiskt stöd genom det allmänna. Den starka reaktion som omedelbart kom från Fastighetsägarna är det bästa beviset. De såg att ”den fria marknaden” var hotad i och med att kommunala och statliga medel skulle komma in och göra ”konkurrensen” ”orättvis”. Just det. Död åt bostadsmarknaden.

Den som tycker att de ekonomiska möjligheterna enligt den gängse kapitalistiska ordningen i bostadssektorn i och med detta förstörs gör också bäst i att lämna den snarast. Placera gärna ert kapital i annat, som bättre lämpar sig för den enkla matematiken. Bostaden är för viktig för samhället för att dikteras av den.

SAMHÄLLSBYGGET / SEGREGATIONEN
– Ge tillbaka kommunerna initiativet i stadsplaneringen!
Mycket löser naturligtvis sig själv i och med att bostadsfrågan är i balans. En dysfunktionell bostadsförsörjning hindrar integration, hämmar ekonomisk utvecklng, förlamar praktisk taget all rörlighet i samhället, både klassmässig, geografisk och social. Men segregationsrörelserna är starka krafter som ständigt måste vaktas på ändå. Människans egennytta och girighet är central drivkraft och det är uråldriga och eviga drifter.
Med en icke ekonomistisk stadsbyggnad och samhällsbyggnad kan stad och land byggas med sociala och rättvisa förtecken. Stadsbyggnad kan vara en mycket kraftfullt metod för att bygga samhället i riktning mot att minska klyftor och fysisk och mental separation mellan människor, det visar inte minst vår egen historia under 1900-talet.

Den icke ekonomistiska staden byggs på ett sätt som gynnar samhället i all sin komplexitet, från sociala förhållanden till gynnsamma ekonomiska förutsättningar. Dessa olika storheter och intressen skall vara jämställda, i processen vägas mot varandra på ett sätt som gangnar helheten på lång sikt. Det är ingen lätt uppgift, men vi har totalt abdikerat från den idag, när vi låter byggbolag och investerare bygga staden. Om dessa vore bildade och hade samhällsperspektivet klart hade vi inga problem, men så är det inte. Och vi skall nog inte begära det av dem heller. Det allmänna genom den politiska makten bör bygga staden och samhället.

All den kunskap vi behöver för att bygga ett bättre och rättvisare samhälle har vi redan genom att känna vår historia och utnyttja vår forskning och innovation, vi behöver bara en politik för det.

SVENSK ARKITEKTURS KVALITET
– Uppmärksamma byggherrarna på deras totala ansvar för svensk arkitektur!
Vi med något mer estetisk orientering i vår ideologi tycker det är viktigt att vår arkitektur håller en hög kulturell nivå. Att vår byggnadskonst stimulerar och inspirerar oss med estetiska och sinnliga sensationer som upphöjer oss själsligen. En stark arkitektonisk upplevelse känns i hela kroppen och hela intellektet. Ett starkt rus som man vill ha igen och igen.
För att byggandet skall nå kulturella höjder måste det ges grundläggande förutsättningar för det. Det kan bara den åstadkomma som har verklig och djupgående makt över byggandet. Och det är endast byggherren som har det. Makt ger ansvar, det är enkelt. Utan makt kan man inte ta ansvar. Vill man inte ta ansvar bör man avsäga sig makten.

Utan gynnsamma förutsättningar och respekt kan inte byggandets aktörer utföra god byggnadskonst. Byggherren kan förse oss med det och måste förstå det stora kulturella ansvar som byggandet innebär. Vi yrkespersoner inom byggandet hjälper gärna till med tolkning av uppdraget genom den kunskap vi har. Bygger gör man dåligt på egen hand. Det är också farligt.

ARKITEKTENS STÄLLNING
– Se till att arkitektens självbild landar i en existerande verklighet!
De arkitekter vi har i yrket idag lämpar sig inte alltid för de uppgifter som föreligger. Det beror dels på att fel personer blir arkitekter men mest på att arkitekten många gånger har en världsfrånvänd föreställning om vad uppgiften är och borde vara. Effekten av detta är extremt välkänd: den frusterade och bittra arkitekten. Som i sin accelererande neurotiska spiral ritar allt större mängder arkitektur som ingen har efterfrågat och som ingen kan bygga. Detta undergräver respekten för arkitekten och till och med arkitekturen, vilket är en mycket allvarlig utveckling.
Genom att förändra intagning, krav och examinering på våra arkitekturskolor kan vi förändra demografin i yrket och attrahera lämpliga personer. Genom ett målinriktat opinionsarbete kan vi förändra föreställningen av arkitektens arbete för att bättre fungera med samtidens villkor för god en byggnadskonst. Och sedan är en postiv spiral i utveckling istället. Professionella och bildade arkitekter som förtjänar respekt skapar bra arkitektur som respekteras.

Det var det det. Frågor på det?