Ansvar och konsekvens, del 1

Svenska Dagbladet jobbar på som om förflackningen inom (kultur)journalistiken inte fanns. Idag är det Clemens Poellinger som påpassligt ringt upp förra veckans stora förlorare, Heike Hanada.

Hanada skräder inte orden. Hon är fullständigt rättmätigt besviken på Stockholms stad och riktar frän kritik mot både politiker och tjänstemän. Mot slutet av intervjun avslöjas dock den naiva modernistiska attityd som man också kan avläsa i Hanadas arkitektur för stadsbiblioteket: hon tror att Delphinium om det bara omarbetats hade kunnat rymmas inom investerings- och driftskalkylen, det hade "kanske också gjort Delphinium bättre". Yeah, right! Som slutkläm kommer en floskel om att Stockholms arkitektur saknar "samtidighet" för att arkitekterna har lämnat över makten över byggandet och arkitekturen till byggbolagen. Gäsp...

Jag säger det för tusende gången: arkitekterna har inte makten över byggandet och arkitekturen. Arkitekten är en högst utbytbar lakej i maktens tjänst. Det enda ansvar arkitekten har är att välja vilken herre arkitekten vill tjäna. Den verkliga makten över arkitekturen har staten och kapitalet, dom som har resurser och incitament att bygga.

Det är dags att vi börjar prata om vem som bär ansvar för det fullständiga fiaskot i fråga om stadsbibliotekstävlingen i Stockholm. Det handlar om ansvar för all den tid och den möda som gratis lagts ned i tävlingen; ansvar för den förnedring som Heike Hanada har utsatts för, först genom den svidande kritik som hennes undermåliga arkitektur genom den orättmätiga vinsten drabbats av, sedan genom den oprofessionella och nonchalanta projekteringsprocessen med Stockholms stad som motpart; ansvar för den tids- och pengaförlust som Stockholms biblioteksväsende drabbats av i och med den utdragna och resultatlösa processen.

Och på torsdag offentliggörs resultatet av nästa arkitekttävling i Stockholms stads regi...