2025-03-19

Konservativt och reaktionärt i arkitekturen

Elisabet Anderssons gedigna och initierade artikel med intervju av Michael Diamant har fått mycket uppmärksamhet och reaktionerna har inte låtit vänta på sig. Först beklagade Diamant själv sig över att ha blivit orättvist behandlad i artikeln i ett inlägg på sociala medier. Ett flertal opinionsartiklar i olika dagstidningar följde. Nu senast fick Diamant in en smått begreppsförvirrad debattartikel i Expressen. Men ingen har fångat företeelsen riktigt.

För oss inom ämnesområdet arkitektur och stadsbyggnad är företeelsen inte ny, vi har tampats med dessa rörelser ett bra tag nu. En grundlig genomgång finns att läsa i Arkitekten. Saken är egentligen inte så komplicerad.

Michael Diamant uttryckte i sin omedelbara reaktion på artikeln kränkthet över att ha blivit associerad med ideologisk höger. Det måste han lära sig leva med. Det finns inget som helst tvivel om att den rörelse som Diamant varit med och startat och idag i främsta ledet företräder är en konservativ rörelse. Jag tar inte upp plats här för att leda det i bevis, det är fullständigt uppenbart. Du behöver inte vara rädd Michael, det är en helt legitim hållning att vara konservativ. Det är ett välgörande inslag i ett samhälle med konservativa och moderata krafter som håller emot den ibland något naiva progressiviteten. Men de konservativa behöver erkänna sin hållning, för att kunna ta ansvar för konsekvenserna av den. Konsekvenserna är nämligen inte obetydliga.

Det konservativa har dock en mindre godartad kusin som vi behöver vara lite mer vaksam på: det reaktionära. När det konservativa vill bromsa och hålla emot samhälleliga progressiva och egalitära rörelser (för att försvara det redan uppnådda, som det konservativa i regel äger eller drar nytta av) söker det reaktionära att bryta ner det redan progressivt uppnådda, vrida utvecklingen tillbaka. Det är mycket mer allvarligt. I fråga om det moderna gäller det stora delar av det progressiva och egalitära som har uppnåtts under 1900-talet, den modernitet som återspeglas i den modernistiska estetiken. Den som vänder sig emot den modernistiska estetiken gör det med en reptilhjärna som reagerar på moderniteten. Den blir provocerad av det ideologiska innehåll som den modernistiska estetiken har inneboende.

I sina senaste utspel ger Diamant helt tydligt uttryck för reaktionära idéer. Han erkänner ingen modernism och vill ersätta den med en annan och slutgiltig lösning, som stammar från en tid innan det moderna. Inte bara arkitekturen behöver bytas ut, även hela arkitektkåren. Han förskriver snarast totalitära metoder för att genomföra sin kulturrevolution. Det är här Diamant blir lite tossig så vi lämnar honom åt sitt öde i det.

Mitt standardsvar när det gäller de populistiska rörelserna inom arkitekturen är: dom ställer bra frågor, men deras svar är inte relevanta. Dom uppmärksammar att svensk arkitektur har ett kvalitetsproblem, att det vi bygger är fult. Ja, det vet vi redan. Det har vi inom ämnesområdet arbetat med sedan decennier. Där kan vi mötas. Svensk arkitektur har ett kvalitetsproblem, men det är inte ett stilproblem. Kvalitativ och vacker arkitektur finns inom alla stilarter och estetiker, och även motsatsen. Kvalitet är oberoende av stil. Vi behöver inte ändra stil, vi behöver höja kvaliteten på det byggda.

Här kommer vi till ett test. Diamants rörelse säger att all modernistisk arkitektur är ful och att all klassicistisk arkitektur är vacker. En person som har en bred och djup kunskap om arkitektur kan fullständigt omöjligt ansluta sig till en sådan utsaga. Har man en bred och djup kunskap om arkitektur så vet man att skönhet och kvalitet inom arkitekturen kan uppstå fullständigt oberoende av stil och estetiskt system. Det har vi sett och upplevt så många gånger så det är omöjligt att bortse ifrån. Så enkelt är det. Någon som ansluter sig till Diamants teser har stora kunskapsluckor gällande arkitektur. Och har därmed inte mycket av värde att tillföra en kvalificerad och fruktbar diskussion om arkitektur.

 https://www.svd.se/a/Eyg2LA/bara-de-utan-kunskap-haller-med-diamant

2025-01-27

Att ta ställning

Apropå: https://arkitekten.se/tema/stamma-2024/

En kris är som bekant en möjlighet, även om den också innehåller ett moment av fara. Krisen kring Israel/Palestina-motionen på förbundsstämman 2024 sätter en rad frågor som är viktiga för Sveriges Arkitekter i starkt ljus.

Vi har nu fått möjlighet att läsa den utredning som förbundsstyrelsen tillsatte inför den extra stämman nu i slutet av januari. Författare är Anders Printz, erfaren utredare med erfarenhet av fackliga organisationsfrågor. Sällan har jag läst någonting så vederhäftigt. På en mild juristprosa analyserar Printz saker och tillstånd så grundligt och sakligt att en luttrad kritiker blir uppenbart rörd. En arkitekturkritik på högsta nivå. Jag nominerar härmed Anders Printz till Sveriges Arkitekters Kritikerpris. Även om utredningen inte saknar mindre brister.

Innebörden i Printz utredning är att åtminstone ett beslut på förbundsstämman inte är förenligt med SA:s stadgar. Det gäller att-satsen som gäller bojkott av israeliska staten och institutioner ”med kopplingar till ockupationen och kriget”. Detta för att ställningstagandet är ensidigt och för att det ligger utanför arkitektens konkreta verksamhetsområde, dessutom i en fråga som är kontroversiell bland medlemmarna.

Vi behöver nu ta ställning till ett par saker, med hjälp av motionen och utredningen:
-    Hur kan och bör SA och förbundsstyrelsen agera i politiska frågor, nationellt och internationellt?
-    Vad innebär det att SA är både en yrkesorganisation och ett fackförbund i ett?
-    Hur bör SA:s stadgar vara utformade?
-    Hur väl fungerar demokratin i SA?

Jag anser att knäckfrågan är den andra punkten ovan. Konstruktionen från 2002 att yrkesorganisationen och fackförbundet gick samman visar sig nu ha en tydlig svaghet. Möjligheten att agera politiskt ligger helt naturligt för ett fackförbund, mindre passande för en yrkesorganisation. Speciellt för en yrkesorganisation som hanterar en yrkestitel. Att inte vara medlem i en sådan är egentligen inte ett möjligt val för en seriös arkitekt. Trots det har vi faktiskt sett att framstående arkitekter har tagit det steget efter förbundsstämman.

Den politiska radikalitet som motionen uttrycker passar inte en yrkesorganisation. Motionen är aningslöst och undermåligt skriven för sitt sammanhang. Vid ett eventuellt upphävande av delar av det ursprungliga beslutet kommer sannolikt upprördheten bland motionärerna bli stor. Mitt förslag: bilda en egen organisation i denna affekt. Den kan heta SA(r). Det lilla r:et kan stå för ”radikal”.

Förbundsstyrelsens svar på motionen inför förbundsstämman och utredarens slutsatser är kloka och värda all respekt. Tyvärr lyckades inte förbundsstyrelsen upprätthålla sin ställning på ett övertygande sätt på stämman, man var inte riktigt förberedda på frågans sprängkraft trots allt. Styrelsens argumentation var svag och ofokuserad. Stämman kunde låta sig övertygas av andra, i frågan mer drivna debattörer. Stämman fattade ett beslut som i delar sannolikt var otillåtet. Ansvar för det vilar till största del på förbundsstyrelsen. Den nu utförda utredningen borde ha gjorts inför förbundsstämman, det är tydligt nu. Ett senkommet men utmärkt agerande av styrelsen.

Kort sammanfattning av kritiken: motionärerna får underkänt, förbundsstyrelsen får godkänt efter kompletteringar, utredaren Anders Printz får med beröm godkänt.

Vi har i artiklar i Arkitekten sett hur det är svårt att få ihop ombud till förbundsstämman. Kritik har riktats mot representationen bland ombuden. Detta är tecken på att demokratin i SA är svag. En svag demokrati är sårbar för manipulation och särintressen. Avgörandet ligger nu hos de aktuella ombuden på extrastämman. Vi medlemmar som inte är ombud och branschen iakttar er med stort intresse. Sannolikt kommer konsekvenserna av det beslut som tas i vilket fall bli att medlemmar blir besvikna och lämnar förbundet. Det är faran med krisen. För mig är det uppenbart att förbundets stadgar behöver förtydligas och utvidgas, också det oavsett vad stämman beslutar.

Pär Eliaeson
Arkitekt MSA (åtminstone för närvarande)