KRITIK #48

Ledare
APELSIN-TV / Mikael Askergren
FASADENS FENOMENOLOGI / Thomas Hellquist
FASAD #1: KV GARVAREN / Thomas Hellquist
EN GATAS ANOMALI /Mikael Parkman
SCENER UR LISA BAUERS VARDAGSVÄRLD / Johan Pries
BRO BRO BREJA / Mikael Askergren

---

DEN BORGERLIGA ARKITEKTEN

Arkitektur är det möjligas konst. Att forma den byggande verksamheten till något med kulturell verkshöjd och estetisk kvalitet. Så fort någon börjar bygga skapas arkitektur och därmed också en arkitekt, den som ansvarar för byggandet. Den arkitektoniska kvaliteten beror på relationen mellan arkitektens kunskap och uppgiftens komplexitet. En enklare byggnad kan byggas med relativt hög arkitektonisk kvalitet av en inte fullt så kvalificerad arkitekt, med inte så mycket kunskap och erfarenhet.

Om vi ser på det byggande i Sverige som har resulterat i arkitektur med riktigt hög kvalitet, som rent av har konstnärliga kvaliteter, kan vi dra slutsatser om vad som krävs för den arkitektoniska processen skall landa på den nivån. En rik källa till detta kan exempelvis finnas i det material kring Sigurd Lewerentz som just nu gjorts tillgängligt genom Arkitekturmuseets stora utställning med tillhörande bokverk samt ett antal andra publiceringar kring Lewerentz verk. Arkitekturmuseets bok har den anspråksfulla titeln ”Sigurd Lewerentz – dödens och livets arkitekt”, en annan titel som utmärker sig är ”Sigurd Lewerentz, Pure Aesthetics – St. Mark’s Church”, utgiven av Park Books. Båda titlarna lider tyvärr av ett tämligen mediokert fotografiskt material, men det hindrar ändå inte läsaren ifrån att kunna förstå att den arkitektur som skildras är en oerhört rik kulturprodukt med sofistikerade estetiska kvaliteter.

För mig är de främsta arkitekterna vi har i vårt land Lewerentz, Peter Celsing, Carl Nyrén och Cyrillus Johansson. Alla är uppväxta i välbärgade högreståndsmiljöer och där finns en del av förklaringen, som jag ser det. Den breda och djupa bildning som en person med lätthet har möjlighet att ta in i en sådan närmiljö är avgörande. Det handlar om kunskap om historia och tradition, kunskap om och referenser till framstående kultur. En aldrig så begåvad arkitektonisk formgivare som inte har någon bildning att ge sin arkitektur kulturellt koncept och innehåll med blir inte en lika potent arkitekt. Kort sagt: den bästa arkitekten är den borgerliga arkitekten, en borgerlig person som är arkitekt.

En person som saknar en sådan bakgrund skulle kunna tillgodogöra sig den i utbildningen och i ett kvalificerat yrkesliv, men förutsättningarna är avgjort bättre för någon som har den naturligt med sig. Om vi skall kunna stödja denna tes om hur vi skapar kvalitativa arkitekter och arkitektonisk kvalitet behöver vi se till att rätt människor söker sig till arkitektyrket och att vår utbildning i ämnet får en starkare och mer fokuserad inriktning mot kulturell bildning. Att en ännu mer avgörande faktor är att våra byggherrar också behöver bli mer (relativt sett betydligt mer än våra arkitekter) bildade är nästa fråga.