KRITIK #47

Ledare
RUNDGÅNG / Mikael Askergren
SKANSKA-ARKITEKTUREN / Pär Eliaeson
SOM OM CIAM ALDRIG NÅTT AMERIKA / Frida Grahn
ICONIC IRONIC PLACES / Gustaf Elias
KAMPEN 25 / Henrik Almquist
FORMFAKTOR / Mikael Askergren
DET POSTMODERNA DILEMMAT / Stellan Gulde

---

DEN UTOPISKA ARKITEKTUREN

Jag är av den bestämda åsikten att vi inte bör betrakta arkitektur som någonting man förändrar samhället med. Arkitektur är en sekundär produkt av rådande politik och ideologi. Arkitektur är frusen ideologi. Om vi vill förändra samhället bör vi inte verka genom arkitektur utan se till att samhällets strukturer (ekonomiska, kulturella, sociala) förändras och med dem arkitekturen.

Men i dagens i Sverige fortfarande så djupt problematiska bostadssituation behöver vi som är kunniga i arkitektur och dess vidare implikationer använda vår kunskap till att uppmärksamma byggandets makthavare på vad som skulle kunna vara möjligt.

Till att börja med har vi en rik modern historia av exempel på arkitektur som kommit ur samhällstillstånd som hanterat sin bostadspolitik på andra sätt än vad vi gör idag. Dessa exempel presenterade med upplysande och kreativa analyser och förklaringar kan göra stor skillnad. Exemplets makt  när det gäller arkitektur är mycket effektivt, arkitektur verkar visuellt med stor möjlighet att väcka känslor och engagemang. Arkitekter och historiker med begåvning att göra starka intryck inom detta område behöver träda fram.

Med design kan vi också göra skillnad. Den ekonomi som en bostad resulterar är en komplex kombination av finansiering, bokföring, tekniska system, design, logistik och utförande.  Sluträkningen blir hyresgästens hyra. Vi har under lång tid haft en alltigenom sjuk kalkyl som fått råda på detta område, vilket gett hyror som är vansinniga. I en sund marknadsekonomi skulle merparten av de tre senaste decenniernas bostäder aldrig har byggts. Det har ändå varit möjligt eftersom det fortfarande har funnits tillräckligt många välbeställda som kunnat betala. Ett extremt kortsiktigt perspektiv för en så grundläggande del av samhällsbygget som bostadsförsörjningen.

Med andra designlösningar och en annan helhetssyn på byggandet och dess sociala hållbarhet kan detta ändras. Detta kan manifesteras och exemplifieras genom arkitektur. Arkitekter och samhällstillvända byggherrar kan bygga i egen regi för att göra talande exempel. Tvärdisciplinära arkitekturtävlingar kan manifestera hur ett annat byggande kan göras möjligt. Enskilda arkitekter, organisationer, branschorgan och studentorganisationer kan vara aktörer här. Det är tydligt att den etablerade politiken och det byggnadsindustriella komplexet inte förmår eller har intresse av att göra skillnad och lösa den djupa bostadskrisen.

Politik är att vilja något, att göra någonting möjligt. Arkitektur är det möjligas konst.