KRITIK #46

Ledare
STÅ STATY / Mikael Askergren
DEN BYGGDA STRUKTURENS VILLKORANDE KRAFT / Fredrik Rosenhall
KRUMELUR / Mikael Askergren
EXEMPLET UPPLANDS VÄSBY / Thomas Hellquist
LEARNING FROM UPPLANDS VÄSBY / Pär Eliaeson
DEN FRÄCKA ARKITEKTUREN / Fredrik Rosenhall
DIN STUND PÅ JORDEN / Petra Gipp, Jonas Dahlström

---

STACKARS KASPER

Kasper Salin-priset har problem. Priset återspeglar inte på ett kvalificerat sätt det som i all sin komplexitet är arkitektonisk kvalitet. Den arkitektursyn som kommer till uttryck i nomineringar och pristagare är en begränsad och daterad arkitektursyn som mer skadar arkitekturklimatet än skapar bättre förutsättningar för svensk arkitekturs utveckling och förbättrade status i samhällsbygget. Men ett pris är aldrig bättre än den jury som delar ut det, ansvaret ligger hos Sveriges Arkitekters akademier.

Det som är bra i årets nomineringar är inslaget av folklighet och vardaglighet. Kunskapshuset i Gällivare och Lindholmens tekniska gymnasium i Göteborg är en lättillgänglig och konventionell arkitektur med hög kvalitet som det är viktigt att vi gör mer av. Det är bra att sådant lyfts fram i prisutdelningar, det görs alltför sällan. En av den svenska arkitekturkulturens allra värdefullaste egenskaper är vår höga lägstanivå, vår förmåga att i den medelmåttiga och ickeinnovativa arkitekturen skapa god byggnadskonst. Detta är vi kanske världsbäst på, vi borde framhålla detta mer. Sedan har både Kunskapshuset och gymnasieskolan några aspekter som är betydande negativa också. Gällivareplatsen domineras alltför starkt och oflexibelt av en alltför stor och hög byggnad, hisingsbyggnaden är stöpt i en förutsägbar nynymodernism och exklusiv materialfetischism som är alltför lätt att kritisera. Att bortse från dessa brister är att blunda för en del av arkitekturens verkansfält i samhällsbygget.

Det kan kännas trevligt att nominera ombyggnaden, renoveringen och restaureringen av Kulturhuset i Stockholm men detta missar målet. Det finns andra pris för detta. Kasper Salin-priset bör visa vad vi förmår att nyskapa idag, där har det sitt mest värdefulla uppdrag. Kulturhusetprojektet är tveklöst ett mycket kvalificerat arkitektarbete, men hör inte hemma här.

Mest problematiskt är nomineringen av Norra tornen i Stockholm. Bygget är absolut designat och utfört med hög internationell klass både exteriört, interiört och i detalj, men verkar på ett förödande sätt estetiskt, socialt och ekonomiskt i staden och samhället. Detta är en destruktiv arkitektur, ett exempel på det sämsta vår samtida arkitektur kan åstadkomma, när form och innehåll baseras på fel premisser för att främja en hållbar stadsutveckling.

Att en arkitektur som Norra tornen kan nomineras (och i värsta fall också prisas) vittnar om en ytlig, naiv och begränsad arkitektursyn som är direkt farlig för vårt samhälle. Det finns en lång tradition av arkitekter som varit lydiga verktyg och nyttiga idioter åt makten. Att verka i en annan riktning är en av våra viktigaste uppgifter idag.