KRITIK #33

Ledare
TYDLIGHET, MENINGSFULLHET OCH PERSONLIGHET / Pär Eliaeson, Thomas Hellquist, Johan Fowelin
ATT SKRIVA I TRE DIMENSIONER / Lisa Marie Mannfolk Eklund
GESTALT, GEST, GEIST / Thomas Hellquist
HUR SVÅRT KAN DET VARA? / Johan Fowelin
SCENRUM #1: GRÜNEWALDSALEN / Sofia Nyblom
ARVET FRÅN FRILUFTSPARKEN / Sara Saleh
ARKITEKTEN I LITTERATUREN #2 / Anna Petersson
LÄGENHETSYTOR OCH BOSTADSKVALITET / Ulf Bredberg

---

ATT GÖRA VÄRLDEN BÄTTRE

Vi är nu inne på vårt tionde utgivningsår.

Denna tidskrift har från första början handlat om att göra världen bättre och om att ha stora anspråk i allmänhet. Byggande och arkitektur lämpar sig väl för det, som den centrala samhälleliga och kulturella verksamhet ämnesområdet är. Varje tid och ideologi uttrycker sig tydligt och typiskt genom sitt byggande. Som sedan står kvar för historikerna och filosoferna att läsa och analysera.

Som en present till våra läsare och världen utanför tidskriftsbubblan ämnar vi i denna ledare presentera lösningarna till de centrala problemen samtidens byggande, arkitektur och stadsplanering står inför. Varken mer eller mindre. Håll till godo.

BOSTADSFRÅGAN
– Återupprätta allmännyttan!
Vi står mitt i en djup bostadskris, det vet vi alla. Den marknadskonstruerade bostadsproduktionen har inte lyckats med bostadsförsörjningen. Vi har tre decennier som bevis. Det är nog nu.
Vi undviker medvetet ordet bostadsmarknad här. Bostaden är en grundlagsstadgad rättighet, inte en vara på en marknad. Med återupprättade allmännyttiga bostadsbolag värda namnet ekonomiskt och politiskt stödda av staten kan bostäder byggas med andra avsikter än att göda en marknad av byggbolag och privata bostadsbolag. Den nya allmännyttans främsta uppgift kommer att bli att störa – eller varför inte totalt sabotera – den rådande ordningen på den totalperverterade marknaden för bostäder.

Att det är snart möjligt visar Göteborgs stads ambitioner med utbyggnaden av Frihamnen, där staden ville skapa billiga bostäder genom ekonomiskt och politiskt stöd genom det allmänna. Den starka reaktion som omedelbart kom från Fastighetsägarna är det bästa beviset. De såg att ”den fria marknaden” var hotad i och med att kommunala och statliga medel skulle komma in och göra ”konkurrensen” ”orättvis”. Just det. Död åt bostadsmarknaden.

Den som tycker att de ekonomiska möjligheterna enligt den gängse kapitalistiska ordningen i bostadssektorn i och med detta förstörs gör också bäst i att lämna den snarast. Placera gärna ert kapital i annat, som bättre lämpar sig för den enkla matematiken. Bostaden är för viktig för samhället för att dikteras av den.

SAMHÄLLSBYGGET / SEGREGATIONEN
– Ge tillbaka kommunerna initiativet i stadsplaneringen!
Mycket löser naturligtvis sig själv i och med att bostadsfrågan är i balans. En dysfunktionell bostadsförsörjning hindrar integration, hämmar ekonomisk utvecklng, förlamar praktisk taget all rörlighet i samhället, både klassmässig, geografisk och social. Men segregationsrörelserna är starka krafter som ständigt måste vaktas på ändå. Människans egennytta och girighet är central drivkraft och det är uråldriga och eviga drifter.
Med en icke ekonomistisk stadsbyggnad och samhällsbyggnad kan stad och land byggas med sociala och rättvisa förtecken. Stadsbyggnad kan vara en mycket kraftfullt metod för att bygga samhället i riktning mot att minska klyftor och fysisk och mental separation mellan människor, det visar inte minst vår egen historia under 1900-talet.

Den icke ekonomistiska staden byggs på ett sätt som gynnar samhället i all sin komplexitet, från sociala förhållanden till gynnsamma ekonomiska förutsättningar. Dessa olika storheter och intressen skall vara jämställda, i processen vägas mot varandra på ett sätt som gangnar helheten på lång sikt. Det är ingen lätt uppgift, men vi har totalt abdikerat från den idag, när vi låter byggbolag och investerare bygga staden. Om dessa vore bildade och hade samhällsperspektivet klart hade vi inga problem, men så är det inte. Och vi skall nog inte begära det av dem heller. Det allmänna genom den politiska makten bör bygga staden och samhället.

All den kunskap vi behöver för att bygga ett bättre och rättvisare samhälle har vi redan genom att känna vår historia och utnyttja vår forskning och innovation, vi behöver bara en politik för det.

SVENSK ARKITEKTURS KVALITET
– Uppmärksamma byggherrarna på deras totala ansvar för svensk arkitektur!
Vi med något mer estetisk orientering i vår ideologi tycker det är viktigt att vår arkitektur håller en hög kulturell nivå. Att vår byggnadskonst stimulerar och inspirerar oss med estetiska och sinnliga sensationer som upphöjer oss själsligen. En stark arkitektonisk upplevelse känns i hela kroppen och hela intellektet. Ett starkt rus som man vill ha igen och igen.
För att byggandet skall nå kulturella höjder måste det ges grundläggande förutsättningar för det. Det kan bara den åstadkomma som har verklig och djupgående makt över byggandet. Och det är endast byggherren som har det. Makt ger ansvar, det är enkelt. Utan makt kan man inte ta ansvar. Vill man inte ta ansvar bör man avsäga sig makten.

Utan gynnsamma förutsättningar och respekt kan inte byggandets aktörer utföra god byggnadskonst. Byggherren kan förse oss med det och måste förstå det stora kulturella ansvar som byggandet innebär. Vi yrkespersoner inom byggandet hjälper gärna till med tolkning av uppdraget genom den kunskap vi har. Bygger gör man dåligt på egen hand. Det är också farligt.

ARKITEKTENS STÄLLNING
– Se till att arkitektens självbild landar i en existerande verklighet!
De arkitekter vi har i yrket idag lämpar sig inte alltid för de uppgifter som föreligger. Det beror dels på att fel personer blir arkitekter men mest på att arkitekten många gånger har en världsfrånvänd föreställning om vad uppgiften är och borde vara. Effekten av detta är extremt välkänd: den frusterade och bittra arkitekten. Som i sin accelererande neurotiska spiral ritar allt större mängder arkitektur som ingen har efterfrågat och som ingen kan bygga. Detta undergräver respekten för arkitekten och till och med arkitekturen, vilket är en mycket allvarlig utveckling.
Genom att förändra intagning, krav och examinering på våra arkitekturskolor kan vi förändra demografin i yrket och attrahera lämpliga personer. Genom ett målinriktat opinionsarbete kan vi förändra föreställningen av arkitektens arbete för att bättre fungera med samtidens villkor för god en byggnadskonst. Och sedan är en postiv spiral i utveckling istället. Professionella och bildade arkitekter som förtjänar respekt skapar bra arkitektur som respekteras.

Det var det det. Frågor på det?