2012-03-19

Förorten samlar styrkorna.

Ibland (inte ofta) blir man riktigt glad av ett inlägg i stadsbyggnadsdiskussionen i dagspressen. I fredags presenterade sig en ny ganska löst sammanhållen grupp med en debattartikel i DN. Dom kallar sig ”Tvärstaden” och har sina sympatier för den moderna staden och förorten. Ledande namn: Per Wirtén, Lars Raattamaa med flera. Per Wirtén har presenterat gruppen något på sin blogg tidigare.

I den aktuella debattartikeln förs Husby som exempel. Stockholms stad vill bryta upp trafiksepareringen (enligt den för tillfället rådande ideologin i stadshuset), husbyborna vill ha kvar den. En klassisk, pedagogisk och konkret konflikt mellan den traditionella och den moderna staden som debattörerna lyser upp mycket förtjänstfullt. Speciellt hjärtevärmande är passagerna där artikelförfattarna vägrar erkänna den moderna staden som en misslyckad eller andra klassens traditionell stad, utan solklart erkänner de specifika och högst medvetna vägval som den moderna stadens planerare ville göra. Detta kan (tyvärr) inte påpekas alltför många gånger, verkar det som.

Det som är dåligt med Tvärstadens positionering och argument är den polarisering mellan innerstad och förort som man uppenbarligen vill odla. Man sätter den moderna staden (eller miljonprogrammet, eller rekordårens bostadsbyggande) som lika med Förorten. Det är ett olyckligt tankefel. Miljonprogrammet finns också innanför tullarna (i Stockholms exempel). En betydande mängd av epokens bostadsbyggande uppfördes innanför ramen av den traditionella kvarterstaden, många gånger som lika tydliga exempel på den moderna stadsplaneringen trots detta. Dessa exempel kanske är ännu mer intressanta som kontrast mellan de två stadsbyggnadsideologierna, då de möts skuldra mot skuldra. Miljonprogrammet i innerstaden är många gånger ett långfinger mot kvartersstaden, på kvartersstadens hemmaplan. Andra fall är mer följsamma och belyser både likheter och skillnader mellan de olika ideologierna. Dessa exempel upphäver också de stora skillnaderna i plats och status mellan förort och innerstad, vilket gör att man verkligen kan jämföra konkret stadsplanering och arkitektur istället. Det tror jag är en mer framkomlig väg, även om vi aldrig någonsin får förneka klass-, smak- och statusfrågorna i diskussionen.

Det är också lite tröttsamt att se artikelförfattarna (en smula kokett) ange sina hemadresser (i Förorten). Att tydligt (övertydligt) framhålla var man själv bor (eller var meningsmotståndaren inte bor) är ett välkänt grepp som förortsföraktarna gärna använder sig av. Det kan man avstå ifrån. Legitimiteten i argumenten bottnar inte i vilket postnummerområde man är folkbokförd i.

---

23/3: Owe Swansson svarar, typ.
Bra och insiktsfullt inlägg, men avslutningen är onödig. Om man är husbybo eller inte har ingen betydelse för debatten, som sagt.

4 kommentarer:

  1. Kul att du gillade artikeln! Naturligtvis är det inte så enkelt som att miljonprogrammet=förorten. Du tar upp intressanta och viktiga saker i din kommentar. Samtidigt är det ju något speciellt med förorterna eftersom det handlar om hela stadsdelar som är enhetligt planerade enligt de då rådande idealen. Det är också oftast dessa områden som blivit mest stigmatiserade. I vår artikel har vi den här gången valt att fokusera på en viss fråga, men självklart kan och bör diskussionen breddas och fördjupas.

    Och angående vårt koketterande med våra adresser: det var mest ett sätt att slippa tusen kommentarer av typen "där sitter de i sina sekelskiftesvåningar och romantiserar betongen" (några sådana har vi fått ändå). Du har förstås rätt i att argumentens giltighet inte är beroende av var man bor. Men det är lustigt hur man alltid har ändan bak: Om man uttalar sig som arkitekt får man höra att man ska inte har någon talan om man inte bor i området (enligt t ex Yimby-kommentarer), om man uttalar sig som boende har man ingen talan för att man inte är expert (enligt t ex Spacescape).

    Jag ser fram emot att läsa artiklar på temat i Kritik.

    SvaraRadera
  2. Vi kommer absolut ta upp frågan i KRITIK, vilket vi redan gjort i mindre uppfattning.

    Visst är förorterna mer renodlade, men också mer isolerade. Och därmed mindre komplexa som exempel, lättare att placera och att fördöma. Om vi kunde styra diskussionen till mer komplexa och motsägelsefulla sammanhang kunde vi komma längre och djupare, förhoppningsvis. Men det finns fortfarande knappast någon mer infekterad diskussion än miljonprogrammet, så det kan ändå bli mycket pajkastning och yimby-populism. Man får ta det som underhållning!

    SvaraRadera
  3. martin/pär: Jag rekommenderar er att följa diskussionen på Yimby i anslutning till Husby-inlägget: http://www.yimby.se/2012/03/alla-har-ratt-till-husby_1234.html

    Jag tyckte den blev befriande konstruktiv och inte särskilt "populistisk" (om man inte räknar in signaturen "Obstinat", som var väldigt arg på oss).

    Pär kanske kan kopiera kommentarstråden och publicera den över ett par sidor i Kritik, som du gjorde någon gång tidigare... :)

    Johannes

    SvaraRadera
  4. Jo, jag vet att Husby diskuterats på Yimby. Jag läser dock inte där längre, ni är bortom allt intellektuellt hopp. Jag har sent omsider lärt mig att inte ta del av det som inte ger någonting (kommentarstrådar på dags- och kvällspressens webb, Yimby etc). Det är oerhört viktigt i dessa tider av massiv intellektuell nedskräpning.

    Min sampling av Yimby i KRITIK #9/10 var ett avskräckande exempel, som ett sådant fungerade ni utmärkt kan jag meddela. I den mån det uppstår kvalificerade diskussioner på Yimby får det goda resultatet läcka ut i det normala samtalet om jag skall ta någon notis.

    SvaraRadera