2011-08-25
2011-08-15
Nya tider – strålande tider!
Som vi kunde läsa i KRITIK #13 är det från och med idag som Tidskriften Arkitektur med Dan Hallemar går in i ett nytt paradigm. Skall bli ytterligt spännande!
Även om det finns en hel del övrigt att önska angående Arkitektur är väl ändå tidskriftens närvaro på webben det mest problematiska. Potential finns till ett oumbärligt och relevant forum på Nätet för arkitektursverige med fräscha aktualiteter, pigga utblickar och stimulerande diskussion. Inget av detta har etablerats under Olof Hultin. Bloggmediets inneboende fördelar och unika egenskaper har inte förståtts, man har under långa perioder undrat om det verkligen är en blogg vi har att göra med. Mycket av uppslagen och materialet har vi sett tidigare i andra medier (läs Claes Sörstedt:s bidrag), i bästa fall hyfsat ambitiöst transformerat till svenska förhållanden, främst av Dan Hallemar. Redaktionens problem med kommentarernas och diskussionens intellektuella nivå känner vi alla till, kryddat med den fällning i Pressens opinionsnämnd som tidskriften dekorerades med i våras. Att det finns ett (omvänt) linjärt samband mellan den journalistiska nivån på bloggens inlägg och antalet kommentarer de genererar kan vi rimligtvis inte skylla på redaktionen, svenska arkitekters och arkitekturdebattörers intellektuella analfabetism är välkänd. Hallemar:s första två ambitiösa och patosfyllda inlägg nu i augusti illustrerar fenomenet bra. Där jobbar vi arkitekturpublicister i motvind, men det är viktigt att inte sänka ambitionerna för det.
Tre punkter för en bättre Arkitektur på webben:
– Lägg upp ett konkret koncept för avsikten med tidskriftens närvaro på Nätet. Det räcker inte med att bara pliktskyldigt finnas, mediets potential måste utnyttjas bättre. Ta in konsult om ni inte förstår själva.
– Befria Claes Sörstedt från uppdraget som webredaktör. Sörstedt har bra koll och ett bra internationellt kontaktnät, men är hopplöst fast i en exklusiv och gammaldags syn på arkitektur som heroisk konstverksamhet. Den kontraproduktiva och patetiska myten behöver inte odlas ytterligare.
– Välj bort möjligheten att kommentera bloggens inlägg anonymt. Webbens inneboende egenskaper som social mötesplats har en mycket speciell påverkan på klokheten och civilisationen i den diskussion som bedrivs där. Att tillåta anonyma kommentarer främjar inte kvaliteten, möjligtvis den kortsiktiga kvantiteten.
Tidskriften Arkitektur:s public service-liknande position och starka ekonomiska grund i det lokala medielandskapet borde kunna möjliggöra ett kreativt, förädlat och långsiktigt publicistiskt tänkande på djupet och på bredden utan att försumma spetsen. Upp till bevis, Dan Hallemar! Sverige förtjänar en svensk tidskrift i världsklass!
Även om det finns en hel del övrigt att önska angående Arkitektur är väl ändå tidskriftens närvaro på webben det mest problematiska. Potential finns till ett oumbärligt och relevant forum på Nätet för arkitektursverige med fräscha aktualiteter, pigga utblickar och stimulerande diskussion. Inget av detta har etablerats under Olof Hultin. Bloggmediets inneboende fördelar och unika egenskaper har inte förståtts, man har under långa perioder undrat om det verkligen är en blogg vi har att göra med. Mycket av uppslagen och materialet har vi sett tidigare i andra medier (läs Claes Sörstedt:s bidrag), i bästa fall hyfsat ambitiöst transformerat till svenska förhållanden, främst av Dan Hallemar. Redaktionens problem med kommentarernas och diskussionens intellektuella nivå känner vi alla till, kryddat med den fällning i Pressens opinionsnämnd som tidskriften dekorerades med i våras. Att det finns ett (omvänt) linjärt samband mellan den journalistiska nivån på bloggens inlägg och antalet kommentarer de genererar kan vi rimligtvis inte skylla på redaktionen, svenska arkitekters och arkitekturdebattörers intellektuella analfabetism är välkänd. Hallemar:s första två ambitiösa och patosfyllda inlägg nu i augusti illustrerar fenomenet bra. Där jobbar vi arkitekturpublicister i motvind, men det är viktigt att inte sänka ambitionerna för det.
Tre punkter för en bättre Arkitektur på webben:
– Lägg upp ett konkret koncept för avsikten med tidskriftens närvaro på Nätet. Det räcker inte med att bara pliktskyldigt finnas, mediets potential måste utnyttjas bättre. Ta in konsult om ni inte förstår själva.
– Befria Claes Sörstedt från uppdraget som webredaktör. Sörstedt har bra koll och ett bra internationellt kontaktnät, men är hopplöst fast i en exklusiv och gammaldags syn på arkitektur som heroisk konstverksamhet. Den kontraproduktiva och patetiska myten behöver inte odlas ytterligare.
– Välj bort möjligheten att kommentera bloggens inlägg anonymt. Webbens inneboende egenskaper som social mötesplats har en mycket speciell påverkan på klokheten och civilisationen i den diskussion som bedrivs där. Att tillåta anonyma kommentarer främjar inte kvaliteten, möjligtvis den kortsiktiga kvantiteten.
Tidskriften Arkitektur:s public service-liknande position och starka ekonomiska grund i det lokala medielandskapet borde kunna möjliggöra ett kreativt, förädlat och långsiktigt publicistiskt tänkande på djupet och på bredden utan att försumma spetsen. Upp till bevis, Dan Hallemar! Sverige förtjänar en svensk tidskrift i världsklass!
2011-06-15
KRITIK #13!
Ledare
VANDALORUM / Thomas Hellquist
BILDER AV SLUSSEN
SER DU HUR JAG MÅLAR ETT STADSLANDSKAP? / Peter Hallén
VALÖ FYR / Fredrik Rosenhall
Architexts
FÄRGFABRIKEN – DANIEL KNORR / Fritz Halvorsen
ETT VITT MÖTESRUM MED HANDTAGSLÖSA SKÅP, SVARTA STOLAR OCH GRÅ MATTA
/ Pär Eliaeson
ARKITEKTURSKOLAN KTH
Kolumn: MIKAEL ASKERGREN
ÄMNE: TILLTRÄDANDE.
Tidskrifter
2011-06-01
Bilder av Slussen
Ur KRITIK #13 (utgivning 15/6):
Bilder av Slussen
UPPDATERING:
Bilderna har fått en viss uppmärksamhet.
En kort men kärnfull diskussion på Arkitekturs blogg 7/6.
21/6 använder Fredrik von Feilitzen en av dom till en debattartikel i DN.
SvD illustrerar 5/9 med en översiktsbild (inte en av de mest intressanta).
Tomas Lewan använder samma bild som von Feilitzen (mest populär) i ett debattinlägg i Arkitekten:s marsnummer.
Fortsättning följer...
Årets kritiker 2011.
9.30 in i detta inslag levereras årets bästa och roligaste kritik:
Kulturnyheterna 31/5
Det finns hopp för det kloka offentliga samtalet och svensk kritik!
Dennis Dahlqvist äger.
Kulturnyheterna 31/5
Det finns hopp för det kloka offentliga samtalet och svensk kritik!
Dennis Dahlqvist äger.
2011-05-06
Europäischer Architekturfotografiepreis 2011
Ikväll delas pris och hedersomnämnanden i den vartannatåriga tävlingen "Europäischer Architekturfotografiepreis" ut på Deutsches Architekturmuseum DAM i Frankfurt. Första pris 2011 går till den tyske fotografen Nils Clauss, verksam i Berlin.
För första gången utmärks i år en svensk fotograf: stockholmsfödde Joakim Kröger, genom åren flitigt publicerad i våra svenska arkitekturtidskrifter. Joakim belönas för en serie form- och innehållskritiska bilder från danska Ørestad, som vi publicerade i KRITIK #4/5. Nya bilder från Joakim Kröger – denna gång fotograferade inom Sveriges gränser – kan ses i kommande nummer av KRITIK.
Finns det hopp för arkitekturfotografin i Europa?
För första gången utmärks i år en svensk fotograf: stockholmsfödde Joakim Kröger, genom åren flitigt publicerad i våra svenska arkitekturtidskrifter. Joakim belönas för en serie form- och innehållskritiska bilder från danska Ørestad, som vi publicerade i KRITIK #4/5. Nya bilder från Joakim Kröger – denna gång fotograferade inom Sveriges gränser – kan ses i kommande nummer av KRITIK.
Finns det hopp för arkitekturfotografin i Europa?
2011-05-05
2011-03-28
KRITIK #12!
Ledare
NOBIS HOTEL
TRE NIVÅER / Thomas Hellquist
Kolumn: OLA ANDERSSON
RÅDHUSETS TILLBYGGNAD GÖTEBORG
Architexts
TVÅ BIBLIOTEK / Fritz Halvorsen
LANDSARKIVET LUND
Kolumn: ANDRÉ JOHANSSON
Tidskrifter
---
Det var naturligtvis outsägligt intressant att hastigt och lustigt bli indragen i rekryteringsprocessen gällande vår anrika tidskrift Arkitektur:s nya chefredaktör. Om inte annat för att få en ovärderlig inblick i tidskriftens och förlagets verksamhet och rutiner. Hur tänkte dom egentligen? *skakar på huvudet*
Vi kan väl säga såhär: att tidskriften och redaktionen kan uppfattas som amatörmässig och omedveten (som beskrivits i artiklar i tidigare nummer av Kritik) ser jag nu inte nödvändigtvis behöver stamma enbart ur chefredaktörens attityd, även ägaren och förlagets styrelse sitter i den båten. Nog har man varit på en del förvirrade, dåligt förberedda och omotiverade anställningsintervjuer i arkitektbranschen, denna är definitivt på listan.
Alternativen behövs lika mycket nu som tidigare. Det har alltid funnits ett skriande behov av motvikt och komplement till den dominerande tidskriften. Det är ingen tillfällighet att vart och ett av de senare decennierna har fött en rad av alternativa publikationer som belyst svensk arkitektur med annat och olikriktat ljus, från det ljuva 1980-talets Magasin Tessin och Utblick landskap över 1990-talets MaMA till 00-talets Rum och Area samt 10-talets Kritik. Utan tidskriften Arkitektur:s brister och begränsningar hade vi aldrig haft denna dynamiska och fritänkande flora att botanisera i. Gå gärna till lämpligt bibliotek och sök upp rötterna till den svenska arkitekturpublicistiska motståndsrörelsen, det är ett stort nöje!
En för mig central upplevelse i bildandet av min uppfattning kring kritikens roll utspelade sig under en tjänsteresa till Helsingfors kring sekelskiftet (det senaste, alltså). Några finländska kollegor på konferensen diskuterade en nyligen uppförd byggnads tillblivelse. Andemeningen i deras samtal låg här: ”Jo, nu är den prestigefulla och allmänt emotsedda arkitekturen färdigställd, allt vi väntar på nu är kritiken.” Precis så!
2011-03-24
Årets idiot 2011
Året är inte gammalt, men redan nu har vi en klar segrare: MARK ISITT!
"Arkitektur och kriminalitet":
Från luften ser allt bra ut
Att riva eller inte riva, det är frågan
Hur skall förorten få tryggt stadsliv?
Att Isitt är en ytlig bimbo visste vi redan, men att han dessutom renodlar detta tillstånd genom att transformera upp de mest vulgära och perverterade fördomarna om Förorten medför ändå nya nivåer i hans gärning som Sveriges mest korkade arkitekturskribent.
I vår extremt populistiska och fördummade samtid har Isitt nu blivit ny fanbärare, långt framför både Marcus Birro och Jimmie Åkesson. Att Isitt gillande refererar till Danmarks integrationspolitik är ingen tillfällighet. Hans fäblesse för mockaskor och manchesterkavajer får nu en ny dimension, kulörmässigt sett.
Fast egentligen borde väl priset gå till Gabriel Byström, Sveriges kanske sämsta kulturchef, som publicerar den chockerande låga kvalitet som Isitt till synes oavbrutet knattrar fram.
---
PS. Hedersomnämnande till "kollegorna" på 4 Ark:
http://pimpmyverklighet.blogspot.com
Ovanifrån/utifrån-perspektivet grundläggs tidigt på Chalmers. Tacka Ola Nylander et al för det.
Vad fan är det med förortsbashingen? Har den evigt liv? Vad är det för central känsla och grundläggande behov som gör den så livskraftig?
---
Utmärkta svar på tal (om man nu skall upphöja Isitt:s svammel till det):
Ove Sernhede
Mattias Hagberg
Axel Demker/Lena Kulin
Cecilia Verdinelli
Det finns ett hopp i det utvecklade samtalet och den djupare kunskapen, även i vår populistiska och skamlöst förenklade tid!
"Arkitektur och kriminalitet":
Från luften ser allt bra ut
Att riva eller inte riva, det är frågan
Hur skall förorten få tryggt stadsliv?
Att Isitt är en ytlig bimbo visste vi redan, men att han dessutom renodlar detta tillstånd genom att transformera upp de mest vulgära och perverterade fördomarna om Förorten medför ändå nya nivåer i hans gärning som Sveriges mest korkade arkitekturskribent.
I vår extremt populistiska och fördummade samtid har Isitt nu blivit ny fanbärare, långt framför både Marcus Birro och Jimmie Åkesson. Att Isitt gillande refererar till Danmarks integrationspolitik är ingen tillfällighet. Hans fäblesse för mockaskor och manchesterkavajer får nu en ny dimension, kulörmässigt sett.
Fast egentligen borde väl priset gå till Gabriel Byström, Sveriges kanske sämsta kulturchef, som publicerar den chockerande låga kvalitet som Isitt till synes oavbrutet knattrar fram.
---
PS. Hedersomnämnande till "kollegorna" på 4 Ark:
http://pimpmyverklighet.blogspot.com
Ovanifrån/utifrån-perspektivet grundläggs tidigt på Chalmers. Tacka Ola Nylander et al för det.
Vad fan är det med förortsbashingen? Har den evigt liv? Vad är det för central känsla och grundläggande behov som gör den så livskraftig?
---
Utmärkta svar på tal (om man nu skall upphöja Isitt:s svammel till det):
Ove Sernhede
Mattias Hagberg
Axel Demker/Lena Kulin
Cecilia Verdinelli
Det finns ett hopp i det utvecklade samtalet och den djupare kunskapen, även i vår populistiska och skamlöst förenklade tid!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)