KRITIK #12!

Ledare
NOBIS HOTEL
TRE NIVÅER / Thomas Hellquist
Kolumn: OLA ANDERSSON
RÅDHUSETS TILLBYGGNAD GÖTEBORG
Architexts
TVÅ BIBLIOTEK / Fritz Halvorsen
LANDSARKIVET LUND
Kolumn: ANDRÉ JOHANSSON
Tidskrifter

---

Det var naturligtvis outsägligt intressant att hastigt och lustigt bli indragen i rekryteringsprocessen gällande vår anrika tidskrift Arkitektur:s nya chefredaktör. Om inte annat för att få en ovärderlig inblick i tidskriftens och förlagets verksamhet och rutiner. Hur tänkte dom egentligen? *skakar på huvudet*

Vi kan väl säga såhär: att tidskriften och redaktionen kan uppfattas som amatörmässig och omedveten (som beskrivits i artiklar i tidigare nummer av Kritik) ser jag nu inte nödvändigtvis behöver stamma enbart ur chefredaktörens attityd, även ägaren och förlagets styrelse sitter i den båten. Nog har man varit på en del förvirrade, dåligt förberedda och omotiverade anställningsintervjuer i arkitektbranschen, denna är definitivt på listan.

Alternativen behövs lika mycket nu som tidigare. Det har alltid funnits ett skriande behov av motvikt och komplement till den dominerande tidskriften. Det är ingen tillfällighet att vart och ett av de senare decennierna har fött en rad av alternativa publikationer som belyst svensk arkitektur med annat och olikriktat ljus, från det ljuva 1980-talets Magasin Tessin och Utblick landskap över 1990-talets MaMA till 00-talets Rum och Area samt 10-talets Kritik. Utan tidskriften Arkitektur:s brister och begränsningar hade vi aldrig haft denna dynamiska och fritänkande flora att botanisera i. Gå gärna till lämpligt bibliotek och sök upp rötterna till den svenska arkitekturpublicistiska motståndsrörelsen, det är ett stort nöje!

En för mig central upplevelse i bildandet av min uppfattning kring kritikens roll utspelade sig under en tjänsteresa till Helsingfors kring sekelskiftet (det senaste, alltså). Några finländska kollegor på konferensen diskuterade en nyligen uppförd byggnads tillblivelse. Andemeningen i deras samtal låg här: ”Jo, nu är den prestigefulla och allmänt emotsedda arkitekturen färdigställd, allt vi väntar på nu är kritiken.” Precis så!

Årets idiot 2011

Året är inte gammalt, men redan nu har vi en klar segrare: MARK ISITT!

"Arkitektur och kriminalitet":
Från luften ser allt bra ut
Att riva eller inte riva, det är frågan
Hur skall förorten få tryggt stadsliv?

Att Isitt är en ytlig bimbo visste vi redan, men att han dessutom renodlar detta tillstånd genom att transformera upp de mest vulgära och perverterade fördomarna om Förorten medför ändå nya nivåer i hans gärning som Sveriges mest korkade arkitekturskribent.

I vår extremt populistiska och fördummade samtid har Isitt nu blivit ny fanbärare, långt framför både Marcus Birro och Jimmie Åkesson. Att Isitt gillande refererar till Danmarks integrationspolitik är ingen tillfällighet. Hans fäblesse för mockaskor och manchesterkavajer får nu en ny dimension, kulörmässigt sett.

Fast egentligen borde väl priset gå till Gabriel Byström, Sveriges kanske sämsta kulturchef, som publicerar den chockerande låga kvalitet som Isitt till synes oavbrutet knattrar fram.

---

PS. Hedersomnämnande till "kollegorna" på 4 Ark:
http://pimpmyverklighet.blogspot.com
Ovanifrån/utifrån-perspektivet grundläggs tidigt på Chalmers. Tacka Ola Nylander et al för det.

Vad fan är det med förortsbashingen? Har den evigt liv? Vad är det för central känsla och grundläggande behov som gör den så livskraftig?

---

Utmärkta svar på tal (om man nu skall upphöja Isitt:s svammel till det):

Ove Sernhede
Mattias Hagberg
Axel Demker/Lena Kulin
Cecilia Verdinelli

Det finns ett hopp i det utvecklade samtalet och den djupare kunskapen, även i vår populistiska och skamlöst förenklade tid!

Post modernism

http://www.raddalandsarkivet.se/

Tack, pappa Staten.

Fick precis beslutet från Kulturrådet om tidskriftsstöd för år 2011. KRITIK får fortsatt oförändrat stöd, för att kunna bidra med ökad mångfald inom vårt fält.

Inte så lite överraskande ser jag att även pappa Tidskrift (Arkitektur) har sökt statligt stöd. Och beviljats! Intressant... den totalt dominerande reklamfinansierade tidskriften ägd av yrkesorganisationen ser det som lämpligt/nödvändigt att söka statlig stöd för sin verksamhet. Hur kan man tolka detta? Och vilka ägar/mediamaktmässiga växlar bör dras?

Redaktör Hultin problematiserade tidigare återfödda FORUM:s olika och offentliga finansieringsformer. Välkommen i gänget, Olof!

Det senaste i lilla Europa... :-]

http://www.abitare.it/highlights/bracket-junk-jet-et-al/
http://fantasticjournal.blogspot.com/2011/01/soap-box.html

KRITIK #11!

Ledare
VAD ÄR ARKITEKTUR? / Mikael Askergren
Krönika: VAD ÄR ARKITEKTUR? / Ola Andersson
BEHOVET AV KRITIK / Erik Torvén
Krönika: BLANDNINGEN / André Johansson
KRITIK Revy: ARKITEKTHÖGSKOLAN UMEÅ
DAGBOK FRÅN UMEÅ / Mikael Askergren
PURE ARCHITECTURE / Alexander de Cuveland
PURE ARCHITECTURE / Pär Eliaeson
Architexts
KRITIK Revy: ERICSSON KISTA
TENDENS I TÄBY / Pär Eliaeson
AVSKAFFA HEDERSOMNÄMNANDET! / Mikael Askergren
Utblick/Inblick: KRITIKENS ROLL I ARKITEKTTÄVLINGAR / Magnus Rönn
Utblick/Inblick: DEAR OTHER ARCHITECTS / Charles Holland

---

För oss som är passionerat engagerade i arkitektursveriges medielandskap kommer det närmast halvåret att bli ovanligt intressant. På allas vår tidskriften Tidskrift (med det kongeniala och anspråkslösa no-nonsense namnet Arkitektur) går nu epoken Olof Hultin mot sitt slut. Vid halvårsskiftet 2011 går Hultin i ålderspension efter 22 år på chefredaktörsjobbet och skall då lämna över rodret till den anrika skutan till en ny kryssare i den svenska oceanen av byggnadskonst.

Hultin har under sin extremt långa mandatperiod och med den suveräna maktposition som tidskriften åtnjuter kunnat prägla mediebilden av svensk arkitektur (och därmed också svensk arkitektur) på ett avsevärt sätt. Och det har han också gjort. Med fast hand och stark övertygelse har Hultin stämt i bäcken för svenska arkitekter, som snällt har fått anpassa sig. Om dom velat bli publicerade i husorganet, vill säga. Personligen tycker jag att Hultin stundtals har missbrukat sin maktposition, både genom att på tämligen lösa grunder exkludera viss arkitektur och även genom att sätta en standard av ohederliga ersättnings- och rättighetsvillkor kring det redaktionella arbetet. Detta har, som vi kunnat redovisa tidigare här i Kritik, skapat en svår situation för både fotografer, skribenter och arkitekter som samarbetat med tidskriften Arkitektur.

Hultins förtjänster kan möjligtvis ändå överväga. Han är en dedikerad publicist med osvikligt engagemang för ämnet. Han är, när han vill, en vass stilist med sinne för sofistikerad sarkasm och snabba ordvändningar, såväl i skrift som i tal och i diskussion. Men, framför allt är han något så ovanligt som en auktoritet, något udda och smått utrotningshotat i det postmoderna och curlande Landet Lagom. Hultin står för något, han har svar på kvalitetsfrågan och han har självförtroende att tveklöst uttrycka sin övertygelse. Han fullgör den främsta skyldighet en auktoritet bör motsvara: han presenterar och representerar någonting tydligt och osvikligt, öppet för reaktion (och revolt). I den meningen har Hultin fostrat oss väl. Vi har definitivt haft något att mäta oss mot och stångas med under epoken Olof Hultin.

Vem som kommer efter Hultin är naturligtvis oerhört viktigt och rekryteringsprocessen kan det absolut inte slarvas med. För ett par år sedan väcktes frågan i Sveriges Arkitekter vad medlemmarna kan och bör förvänta sig av sin egenägda tidskrift. Den diskussionen (som i princip bottnade i ett missnöje med Olof Hultins regim) resulterade i att styrelsearbetet i Arkitektur förlag (som driver tidskriften) reformerades. De nya krafter som då tillkom har nu ansvaret för rekryteringen av den nya chefredaktören. En av de absolut viktigaste arkitektuppgifterna som finna att utföra under året, om du frågar mig.

Man har till att börja med annonserat tjänsten som chefredaktör offentligt, ett utmärkt första steg. Ansökningstiden har nu gått och anställningsprocessen precis inletts. Ni skall veta det, ärade medlemmar i Sveriges Arkitekter, än så länge är det inte alls avgjort vem av de tolv sökandena som skall bli chefredaktör för tidskriften Arkitektur. Det finns all möjlighet att påverka hur tidskriftens framtid kan få utveckla sig.

Och gör nu det också! Vi behöver en öppen och förutsättningslös diskussion om hur den dominerande tidskriften inom vårt område skall arbeta och hur dess uppdrag skall se ut. Kom igen!

Tidskriftsdöden

eller
1+1=6/10 / 12-6=50%
eller
Forum+Form=60% Form / Nya Rum=50% (gamla) Rum

Sådärja, så fick vi till slut något reda på vad som hänt med kollegan FORUM. Arvinius förlag förbarmar sig över tidskriften. Lösningen blir lite oväntat att slå ihop den med Svensk Form:s FORM, som Arvinius producerar på entreprenad. FORUM vill hemskt gärna försöka övertyga oss att det hela är någonting positivt och framåtsyftande med käck slogan: ”Ett + ett = tre”. Yeah, right! Vad som händer är att FORUM uppgår i FORM som samtidigt minskar sin utgivning till sex nummer från nuvarande tio. OK, det verkar som om FORM också är illa ute och behöver slimmas. Det var mer än vad vi visste. FORUM vill visserligen framställa det som om de sex numrena blir någonting annat, men så brukar det heta. Värt att notera att FORUM slår på stora trumman om sammanslagningen, men hos Svensk Form och Arvinius säger man inte flaska. Det är också intressant att jämföra de svenska och engelska "programförklaringarna" hos FORUM. Den ena verkar lite mer desperat och skönmålande än den andra…

Samtidigt kommer RUM (alla heter snarlikt i vårt lilla hörn av världen) ut ur garderoben som en renodlad heminredningstidning under det klatschiga namnet Nya RUM. Det förskräckliga provnumret/snedsteget för ett tag sedan gav tydligen rätt svar för produktionsbolaget Its Media (som tidigare under en kort period också hade entreprenaden på FORM, någon som hänger med i svängarna?) Utgivningen kapas även på RUM (förlåt, Nya RUM), från tolv nummer till sex. Man kunde ana att RUM inte heller gått opåverkad genom de senaste årens kristid för de reklamfinansierade tidskrifterna, men inga tecken på förändringar kunde skönjas fram till denna vecka.

Vad som hänt på arkitekturtidskriftsfronten är alltså detta: FORUM finns inte längre. Man försäkrar att det innehåll man stått för under Daniel Gollings regi skall återuppstå i nya FORM. Ett innehåll som redan allt mindre koncentrerat sig på arkitektur och mer på design. OK, vi får se. RUM som arkitekturtidskrift finns inte heller längre, i den mån den har varit en sådan de senaste åren. Även om mediakrämarna på Arvinius och Its Media med sin marknadsföring på glädjehastighetsmätare hemskt gärna vill få oss att förstå någonting annat kvarstår det dystra nyktra faktum att med november månad i nådens år 2010 försvinner två av fyra arkitekturtidskrifter i Sverige. Trots allt vad jag tycker och har tyckt om FORUM och RUM är det svårt att se någonting positivt i detta.

---

UPPDATERING: Det blev lite fel i matematiken ovan. 12+6=150% är kanske mer passande? När jag idag fick RUM (ej Nya) i brevlådan ser jag mitt misstag. RUM finns kvar! "Nya RUM" är en helt ny tidskrift. Att missförstånd uppstår är kanske inte så konstigt... :-]

KRITIK #9/10!

I valtider görs det naturligtvis tydligare än annars hur politisk och maktrelaterad arkitekturen till sin natur är. Och vilken politisk aktör arkitekten alltid och obönhörligen är. I min lilla stad har makt- och beslutsstrukturerna satts i effektivt strålkastarljus de senaste åren. Stockholm är under starkt tryck från många håll. Vi har (naturligtvis) en mycket pressad bostadssituation som med sina mer eller mindre kloka politiska åtgärder får starka samhällseffekter. Vi har en lång rad mycket stora nyetableringsprojekt som rullar, både i innerstadens hjärta och i förorternas dynamiska geografi. Vi har flera märkesbyggnader och klassiska stadsnoder som står under både tekniska och estetiska förändringstryck.

I dessa stora rörelser finns mycket att studera och dra slutsatser ifrån. Det som är mest slående är hur det politiska initiativet hänger i luften. Vi lever visserligen inte i utopiernas högtryck, men vi kan ändå förvänta oss något med av ett visionärt tänkande och ideologisk drivkraft i det stadsbyggnadspolitiska spelet. Våra politiker vill inte riktigt ta plats på banan som samhällsbyggare med patos. Stadsutvecklingen drivs och dikteras i mångt och mycket av fastighetsägare och exploatörer, som i den bästa av världar också borde ha samhällsengagemang och se bortom kvartalsrapporternas excel-ark men som inte riktigt kan fylla den kostymen. Ansvaret för stadsbyggandet flyter omkring i ett låt-gå-tillstånd som ständigt får till synes slumpvis fysisk manifestation och alla undrar hur det gått till. Så bygger man inte stad!

Där det möjligtvis finns någon slags ideologisk och politisk vilja att se är inom bostadsfrågan. Bostadsrättsomvandlingen är en märklig företeelse, men rätt så typisk för vår tid. En stor samhällsomvandling som har personlig girighet och kortsiktig ekonomisk vinning som främsta drivkraft.

En sällan diskuterad konsekvens av boendeformsomvandlingen är att fastighetsägarstrukturen förändras i professionell mening. Vi har en växande andel fastigheter som förvaltas och utvecklas av amatörer. I den bästa av världar kan detta tillstånd ha som effekt att den professionella kompetensen som exempelvis en arkitekt besitter i större utsträckning efterfrågas.

Do-it-yourself-kulturen har paradoxalt nog fått som mer långsiktig effekt att de professionellas kunskap värderas högre. Efter ett par byggprojekt i egen regi uppskattar man yrkeskunskap alltmer. Kan vi hoppas på en slags Timell-effekt i stadsbyggandet?

--- --- ---

KRITIK #9/10

Ledare
AMATÖRER! / Johan Fowelin
Utblick/Inblick: LEARNING FROM WINGÅRDH / Pär Eliaeson & Johan Fowelin
WHAT SYSTEM WILL SAVE US NOW THAT DEMOCRACY WON’T? / Mikael Askergren
ARKITEKTEN PÅ FILM / Fredrik Söderlund
ARKITEKTENS BILD AV SIG SJÄLV / Pär Eliaeson
Architexts
KRITIK Revy: STOCKHOLM WATERFRONT
Utställning: NÖDVÄNDIGHETENS ARKITEKTUR
POPULISMEN OCH ARKITEKTUREN / Pär Eliaeson
Utblick/Inblick: KRITIK AV KRITIK / Djemila Ahmed

Internetkultur

Att Arkitektur har ordningsproblem med kommentarerna på bloggen känner vi till. Nu har tidskriften också fått mer oväntade komplikationer: självaste chefredaktörens skriverier.

Undertecknad har tidigare anmält Tidskriften Arkitekturs blogg till Pressombudsmannen för att pröva om de många gånger hånfulla och förolämpande anonyma kommentarer som redaktionen släpper igenom (man förhandsgranskar innan man publicerar) är förenliga med god pressetik. Jag har innan anmälan uppmärksammat Arkitekturs redaktörer på problemet, men inte fått något gehör.

Pressombudsmannen har i vår behandlat ärendet och delgett mig och Arkitektur sitt beslut. Igår gick Arkitekturs chefredaktör och ansvarig utgivare Olof Hultin ut och meddelade detta på Arkitekturs blogg. Han berättar inte bara att tidskriften blivit anmäld utan uppger också att det är jag som anmält. Det är här Olof Hultin riktigt trampar i klaveret.

"Det pressetiska självsaneringssystemet bygger på en hederskodex som stadgar att anmälningar till Pressombudsmannen inte ges offentlighet. Skälet till detta är att människor som vill anmäla publicitet som de anser sig ha skadats otillbörligt av, ska kunna lita på att de inte riskerar att hamna i tidningarna för att de anmäler." Detta är ett citat från ett alldeles nyligen taget beslut av Pressens opinionsnämnd, som är en överordnad instans till Pressombudsmannen. I detta beslut klandrar Pressens opinionsnämnd aftonbladet.se för "att ha brutit mot god publicistisk sed".

Olof Hultin kommer alltså med stor sannolikhet att få en anmärkning från Pressens opinionsnämnd för sina bristande kunskaper i vad som är god publicistisk sed. "Om en tidning klandras för att ha överträtt de pressetiska reglerna, d v s brutit mot god publicistisk sed, skall den publicera klandret. Tidningen skall också betala en expeditionsavgift. Den delfinansierar PO:s och PON:s verksamhet. Tidningar med en upplaga upp till 10 000 exemplar betalar 12 000 kr." Citat: po.se. Hultins långa och (på gott och ont) inflytelserika karriär i arkitektursveriges mediala centrum som började ståtligt med Stora journalistpriset dekoreras nu mot slutet med någonting betydligt mindre ärofullt. Så kan det gå.

Svensk arkitektur, del 8