2010-12-20

KRITIK #11!



Ledare
VAD ÄR ARKITEKTUR? / Mikael Askergren
Krönika: VAD ÄR ARKITEKTUR? / Ola Andersson
BEHOVET AV KRITIK / Erik Torvén
Krönika: BLANDNINGEN / André Johansson
KRITIK Revy: ARKITEKTHÖGSKOLAN UMEÅ
DAGBOK FRÅN UMEÅ / Mikael Askergren
PURE ARCHITECTURE / Alexander de Cuveland
PURE ARCHITECTURE / Pär Eliaeson
Architexts
KRITIK Revy: ERICSSON KISTA
TENDENS I TÄBY / Pär Eliaeson
AVSKAFFA HEDERSOMNÄMNANDET! / Mikael Askergren
Utblick/Inblick: KRITIKENS ROLL I ARKITEKTTÄVLINGAR / Magnus Rönn
Utblick/Inblick: DEAR OTHER ARCHITECTS / Charles Holland

---

För oss som är passionerat engagerade i arkitektursveriges medielandskap kommer det närmast halvåret att bli ovanligt intressant. På allas vår tidskriften Tidskrift (med det kongeniala och anspråkslösa no-nonsense namnet Arkitektur) går nu epoken Olof Hultin mot sitt slut. Vid halvårsskiftet 2011 går Hultin i ålderspension efter 22 år på chefredaktörsjobbet och skall då lämna över rodret till den anrika skutan till en ny kryssare i den svenska oceanen av byggnadskonst.

Hultin har under sin extremt långa mandatperiod och med den suveräna maktposition som tidskriften åtnjuter kunnat prägla mediebilden av svensk arkitektur (och därmed också svensk arkitektur) på ett avsevärt sätt. Och det har han också gjort. Med fast hand och stark övertygelse har Hultin stämt i bäcken för svenska arkitekter, som snällt har fått anpassa sig. Om dom velat bli publicerade i husorganet, vill säga. Personligen tycker jag att Hultin stundtals har missbrukat sin maktposition, både genom att på tämligen lösa grunder exkludera viss arkitektur och även genom att sätta en standard av ohederliga ersättnings- och rättighetsvillkor kring det redaktionella arbetet. Detta har, som vi kunnat redovisa tidigare här i Kritik, skapat en svår situation för både fotografer, skribenter och arkitekter som samarbetat med tidskriften Arkitektur.

Hultins förtjänster kan möjligtvis ändå överväga. Han är en dedikerad publicist med osvikligt engagemang för ämnet. Han är, när han vill, en vass stilist med sinne för sofistikerad sarkasm och snabba ordvändningar, såväl i skrift som i tal och i diskussion. Men, framför allt är han något så ovanligt som en auktoritet, något udda och smått utrotningshotat i det postmoderna och curlande Landet Lagom. Hultin står för något, han har svar på kvalitetsfrågan och han har självförtroende att tveklöst uttrycka sin övertygelse. Han fullgör den främsta skyldighet en auktoritet bör motsvara: han presenterar och representerar någonting tydligt och osvikligt, öppet för reaktion (och revolt). I den meningen har Hultin fostrat oss väl. Vi har definitivt haft något att mäta oss mot och stångas med under epoken Olof Hultin.

Vem som kommer efter Hultin är naturligtvis oerhört viktigt och rekryteringsprocessen kan det absolut inte slarvas med. För ett par år sedan väcktes frågan i Sveriges Arkitekter vad medlemmarna kan och bör förvänta sig av sin egenägda tidskrift. Den diskussionen (som i princip bottnade i ett missnöje med Olof Hultins regim) resulterade i att styrelsearbetet i Arkitektur förlag (som driver tidskriften) reformerades. De nya krafter som då tillkom har nu ansvaret för rekryteringen av den nya chefredaktören. En av de absolut viktigaste arkitektuppgifterna som finna att utföra under året, om du frågar mig.

Man har till att börja med annonserat tjänsten som chefredaktör offentligt, ett utmärkt första steg. Ansökningstiden har nu gått och anställningsprocessen precis inletts. Ni skall veta det, ärade medlemmar i Sveriges Arkitekter, än så länge är det inte alls avgjort vem av de tolv sökandena som skall bli chefredaktör för tidskriften Arkitektur. Det finns all möjlighet att påverka hur tidskriftens framtid kan få utveckla sig.

Och gör nu det också! Vi behöver en öppen och förutsättningslös diskussion om hur den dominerande tidskriften inom vårt område skall arbeta och hur dess uppdrag skall se ut. Kom igen!

2010-11-29

Tidskriftsdöden

eller
1+1=6/10 / 12-6=50%
eller
Forum+Form=60% Form / Nya Rum=50% (gamla) Rum

Sådärja, så fick vi till slut något reda på vad som hänt med kollegan FORUM. Arvinius förlag förbarmar sig över tidskriften. Lösningen blir lite oväntat att slå ihop den med Svensk Form:s FORM, som Arvinius producerar på entreprenad. FORUM vill hemskt gärna försöka övertyga oss att det hela är någonting positivt och framåtsyftande med käck slogan: ”Ett + ett = tre”. Yeah, right! Vad som händer är att FORUM uppgår i FORM som samtidigt minskar sin utgivning till sex nummer från nuvarande tio. OK, det verkar som om FORM också är illa ute och behöver slimmas. Det var mer än vad vi visste. FORUM vill visserligen framställa det som om de sex numrena blir någonting annat, men så brukar det heta. Värt att notera att FORUM slår på stora trumman om sammanslagningen, men hos Svensk Form och Arvinius säger man inte flaska. Det är också intressant att jämföra de svenska och engelska "programförklaringarna" hos FORUM. Den ena verkar lite mer desperat och skönmålande än den andra…

Samtidigt kommer RUM (alla heter snarlikt i vårt lilla hörn av världen) ut ur garderoben som en renodlad heminredningstidning under det klatschiga namnet Nya RUM. Det förskräckliga provnumret/snedsteget för ett tag sedan gav tydligen rätt svar för produktionsbolaget Its Media (som tidigare under en kort period också hade entreprenaden på FORM, någon som hänger med i svängarna?) Utgivningen kapas även på RUM (förlåt, Nya RUM), från tolv nummer till sex. Man kunde ana att RUM inte heller gått opåverkad genom de senaste årens kristid för de reklamfinansierade tidskrifterna, men inga tecken på förändringar kunde skönjas fram till denna vecka.

Vad som hänt på arkitekturtidskriftsfronten är alltså detta: FORUM finns inte längre. Man försäkrar att det innehåll man stått för under Daniel Gollings regi skall återuppstå i nya FORM. Ett innehåll som redan allt mindre koncentrerat sig på arkitektur och mer på design. OK, vi får se. RUM som arkitekturtidskrift finns inte heller längre, i den mån den har varit en sådan de senaste åren. Även om mediakrämarna på Arvinius och Its Media med sin marknadsföring på glädjehastighetsmätare hemskt gärna vill få oss att förstå någonting annat kvarstår det dystra nyktra faktum att med november månad i nådens år 2010 försvinner två av fyra arkitekturtidskrifter i Sverige. Trots allt vad jag tycker och har tyckt om FORUM och RUM är det svårt att se någonting positivt i detta.

---

UPPDATERING: Det blev lite fel i matematiken ovan. 12+6=150% är kanske mer passande? När jag idag fick RUM (ej Nya) i brevlådan ser jag mitt misstag. RUM finns kvar! "Nya RUM" är en helt ny tidskrift. Att missförstånd uppstår är kanske inte så konstigt... :-]

2010-09-23

KRITIK #9/10!



I valtider görs det naturligtvis tydligare än annars hur politisk och maktrelaterad arkitekturen till sin natur är. Och vilken politisk aktör arkitekten alltid och obönhörligen är. I min lilla stad har makt- och beslutsstrukturerna satts i effektivt strålkastarljus de senaste åren. Stockholm är under starkt tryck från många håll. Vi har (naturligtvis) en mycket pressad bostadssituation som med sina mer eller mindre kloka politiska åtgärder får starka samhällseffekter. Vi har en lång rad mycket stora nyetableringsprojekt som rullar, både i innerstadens hjärta och i förorternas dynamiska geografi. Vi har flera märkesbyggnader och klassiska stadsnoder som står under både tekniska och estetiska förändringstryck.

I dessa stora rörelser finns mycket att studera och dra slutsatser ifrån. Det som är mest slående är hur det politiska initiativet hänger i luften. Vi lever visserligen inte i utopiernas högtryck, men vi kan ändå förvänta oss något med av ett visionärt tänkande och ideologisk drivkraft i det stadsbyggnadspolitiska spelet. Våra politiker vill inte riktigt ta plats på banan som samhällsbyggare med patos. Stadsutvecklingen drivs och dikteras i mångt och mycket av fastighetsägare och exploatörer, som i den bästa av världar också borde ha samhällsengagemang och se bortom kvartalsrapporternas excel-ark men som inte riktigt kan fylla den kostymen. Ansvaret för stadsbyggandet flyter omkring i ett låt-gå-tillstånd som ständigt får till synes slumpvis fysisk manifestation och alla undrar hur det gått till. Så bygger man inte stad!

Där det möjligtvis finns någon slags ideologisk och politisk vilja att se är inom bostadsfrågan. Bostadsrättsomvandlingen är en märklig företeelse, men rätt så typisk för vår tid. En stor samhällsomvandling som har personlig girighet och kortsiktig ekonomisk vinning som främsta drivkraft.

En sällan diskuterad konsekvens av boendeformsomvandlingen är att fastighetsägarstrukturen förändras i professionell mening. Vi har en växande andel fastigheter som förvaltas och utvecklas av amatörer. I den bästa av världar kan detta tillstånd ha som effekt att den professionella kompetensen som exempelvis en arkitekt besitter i större utsträckning efterfrågas.

Do-it-yourself-kulturen har paradoxalt nog fått som mer långsiktig effekt att de professionellas kunskap värderas högre. Efter ett par byggprojekt i egen regi uppskattar man yrkeskunskap alltmer. Kan vi hoppas på en slags Timell-effekt i stadsbyggandet?

--- --- ---

KRITIK #9/10

Ledare
AMATÖRER! / Johan Fowelin
Utblick/Inblick: LEARNING FROM WINGÅRDH / Pär Eliaeson & Johan Fowelin
WHAT SYSTEM WILL SAVE US NOW THAT DEMOCRACY WON’T? / Mikael Askergren
ARKITEKTEN PÅ FILM / Fredrik Söderlund
ARKITEKTENS BILD AV SIG SJÄLV / Pär Eliaeson
Architexts
KRITIK Revy: STOCKHOLM WATERFRONT
Utställning: NÖDVÄNDIGHETENS ARKITEKTUR
POPULISMEN OCH ARKITEKTUREN / Pär Eliaeson
Utblick/Inblick: KRITIK AV KRITIK / Djemila Ahmed

2010-06-25

Internetkultur

Att Arkitektur har ordningsproblem med kommentarerna på bloggen känner vi till. Nu har tidskriften också fått mer oväntade komplikationer: självaste chefredaktörens skriverier.

Undertecknad har tidigare anmält Tidskriften Arkitekturs blogg till Pressombudsmannen för att pröva om de många gånger hånfulla och förolämpande anonyma kommentarer som redaktionen släpper igenom (man förhandsgranskar innan man publicerar) är förenliga med god pressetik. Jag har innan anmälan uppmärksammat Arkitekturs redaktörer på problemet, men inte fått något gehör.

Pressombudsmannen har i vår behandlat ärendet och delgett mig och Arkitektur sitt beslut. Igår gick Arkitekturs chefredaktör och ansvarig utgivare Olof Hultin ut och meddelade detta på Arkitekturs blogg. Han berättar inte bara att tidskriften blivit anmäld utan uppger också att det är jag som anmält. Det är här Olof Hultin riktigt trampar i klaveret.

"Det pressetiska självsaneringssystemet bygger på en hederskodex som stadgar att anmälningar till Pressombudsmannen inte ges offentlighet. Skälet till detta är att människor som vill anmäla publicitet som de anser sig ha skadats otillbörligt av, ska kunna lita på att de inte riskerar att hamna i tidningarna för att de anmäler." Detta är ett citat från ett alldeles nyligen taget beslut av Pressens opinionsnämnd, som är en överordnad instans till Pressombudsmannen. I detta beslut klandrar Pressens opinionsnämnd aftonbladet.se för "att ha brutit mot god publicistisk sed".

Olof Hultin kommer alltså med stor sannolikhet att få en anmärkning från Pressens opinionsnämnd för sina bristande kunskaper i vad som är god publicistisk sed. "Om en tidning klandras för att ha överträtt de pressetiska reglerna, d v s brutit mot god publicistisk sed, skall den publicera klandret. Tidningen skall också betala en expeditionsavgift. Den delfinansierar PO:s och PON:s verksamhet. Tidningar med en upplaga upp till 10 000 exemplar betalar 12 000 kr." Citat: po.se. Hultins långa och (på gott och ont) inflytelserika karriär i arkitektursveriges mediala centrum som började ståtligt med Stora journalistpriset dekoreras nu mot slutet med någonting betydligt mindre ärofullt. Så kan det gå.

2010-06-03

Svensk arkitektur, del 8

2010-06-01

Svensk arkitektur, del 7

2010-05-30

Svensk arkitektur, del 6

2010-05-03

Vi har hela listan! Ord för ord!

Om man tar del av lite mer bakgrund och omständigheter kring tillsättandet av vår nya stadsarkitekt klarnar först situationen och förmörkas därefter snabbt igen av nya skäl. Följande begåvningsreserv var sökande till tjänsten som stadsarkitekt i Sveriges huvudstad:

Abaruza Carolina
Abusafat Osama
Bergqvist Maria
Carlsson Bengt
Christensen Peter
Dufva Alexander
Eliaeson Pär
Eltayeb Fayka
Eriksson C Anders
Falk Torleif
Frankel David
Ibrahim A Abdi
Keyzer Karolina
Larsson Claes
Lindborg Åsa
Mahdavi Djahangir
Mellos Spiridon
Mir Farnaz
Rossing Tomas
Sjöberg Henrik
Söderberg Per

?????
Är posten inte mer betydelsefull än så? Vill ingen framstående arkitekt bli stadsarkitekt i Stockholm? Saknas engagemanget eller förståndet? Plötsligt kan man (med mycket god vilja) förstå varför en hyfsat erfaren projektör från ett stort arkitektkontor med starkt varumärke blir ensam kvar efter att de kommunala tillsättningsprocesserna malt färdigt.

Kanske är det så att ingen längre tror på stadsarkitektens möjlighet att påverka en stads utveckling. Rikets andra stad har inte ens haft någon alls på posten på decennier(!!) och i Stockholm har ingen känt till vem som haft jobbet sedan Kasper Salin. Det är väl bara jag som är naiv som tror på våra institutioners och myndigheters betydelsefulla samhälleliga roll fortfarande...


SvD DN

2010-04-28

Jag hatar Sverige (och Stockholm), del 2

Så har Stockholm fått en ny stadsarkitekt.

--- (talande undrande tystnad) ---

Hur fan går sånt här till? Hur blir en knappt normalbegåvad arkitekturhantverkare och handläggare av andra graden på Sveriges mest överskattade arkitekturfabrik stadsarkitekt i Stockholm?! Hens första offentliga uttalanden stödjer i alla fall mina värsta farhågor. Såhär intellektuellt avancerat och språkligt högtstående lät det när P4 Radio Stockholm intervjuade:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=3657542

I Stockholms stads pressmeddelande får vi veta att hen tycker "det är en fantastisk uppgift att få delta i arbetet där staden behåller och utvecklar en stadsbild i världsklass." Detta snömos kläcker hen ur sig bara några dagar efter att briljante Jonathan Glancey brittiskt vällustigt elakt torpederat detta idiotiska koncept till atomer. Perfect timing, mr Glancey!

I Svenska Dagbladet och DN får vi veta att vår nya stadsarkitekt in spe inte vill uttala sig om Slussen, eftersom hen "inte är tillräckligt påläst". Tror nog att det blir lite sommarkurser för vår nya chefstjänsteman inför tillträdet i slutet av augusti. Man kan också undra vad som är viktigt i en rekrytering av en sådan post, intellektuellt kapital och passion för viktiga frågor i den aktuella stadens utveckling verkar inte vara så tungt vägande. Att stadsbyggnadsborgarrådet Alvendal med glada tillrop basunerar ut tillsättningen är verkligen inget gott tecken. Vi behöver inga fler nyttiga idioter i Stockholms stadsutveckling. Per Kallstenius pensionering är (var) en stor möjlighet till en radikal förändring av det potentiellt oerhört betydelsefulla inflytande som en stadsarkitekt i Stockholm kan och bör ha.

Det finns någonting som jag brukar kalla för "Filmkrönikansyndromet". Det innebär att när man inte tror att saker och ting kan bli värre, så blir dom precis det. Detta syndrom lär en att sent omsider högt uppskatta programledare som Orvar Säfström och till och med Gunnar Rehlin. Att "vice stadsarkitekt" Per Söderberg i och med den nyinrättade och krystade befattningen var påtänkt som Kallstenius efterträdare var tämligen uppenbart. Utsikten att Söderberg skulle bli stadsarkitekt lockade inte mig alls, speciellt inte efter hens tendentiösa insatser i bland annat skogskyrkogårdstävlingen. Söderberg är måhända en skicklig designer på habil Wingårdh-nivå, men ingen teoretiskt och politiskt medveten arkitekturtänkare av rang. Nu blev hen snopet och outgrundligt förbigången i tillsättningen, men det verkar som hens nuvarande befattning skall bestå. Vet inte om Söderberg blir en ny Orvar Säfström för mig, syndromets verkningar är lite lynniga ibland. Klart är att det vi har framför oss nu är betydligt sämre än att ännu en Per hade fått befattningen i arv. De båda framtida politiska chefstjänstemännens starka historiska kopplingar till den arrogant politiskt nihilistiska själ- och ryggradslösa svensktoppsarkitekturproduktionen på Wingårdhs är naturligtvis också oroande.

Jag ser gärna att ett nytt syndrom träder in på den aktuella arenan med stor kraft. Låt oss kalla det "Ebba Lindsö-syndromet" och låt oss hoppas att det får effekt riktigt snabbt.

2010-04-23

Svensk arkitektur, del 5

2010-04-21

Svensk arkitektur, del 4

2010-04-18

Svensk arkitektur, del 3

2010-04-17

Svensk arkitektur, del 2

2010-04-16

Svensk arkitektur, del 1

2010-04-09

Smart OCH snygg.

KRITIK är nominerad i kategorin "Redaktionell design" i Kolla! 2010:
http://kolla.se/2010/bidragen/nominerade/?kid=4#

2010-02-23

KRITIK #8!

Nej, vi kommer inte att ge er en sammanfattning av 00-talet i detta nummer. Den tanken har aldrig varit aktuell. Varför skall man göra det? När det till och med gick så långt att tidskriften som håller det som en ära att vara så litet tidsbunden som den över huvudtaget kan vara och som stoltserar med att vara så ohipp som möjligt är kände sig kallad att göra en omedelbar decenniesammanfattning – låt vara i form av en genomtrist och ärketypisk encyklopedi vars gubbiga prettoprosa ingen orkade läsa och än mindre förstod det värdefulla med – så förstod vi att vi tänker rätt. Vi fokuserar på nuet, för att gå vidare, framåt, uppåt. Det finns så mycket att göra, för att göra världen bättre, arkitekturen mer tidsenlig och kritiken roligare.

00-talet har också varit ett sällsynt nedslående decennium. Backlash är väl något som är generellt sammanfattande. Och – som vanligt – är det i Förorten det märks mest, denna samtidens och modernitetens främsta skådeplats. I Förorten visar sig samhällets strömningar som tydligast och får sina mest utpräglade uttryck. Läs Per-Markku Ristilammi. Från den dag som Förorten rent bokstavligt var nutiden (och i högsta grad även framtiden) har alla samhällets förändringar fått rejäla Richter-utslag just där. Under 00-talet visade det robinsonfascistiska kundsamhället sitt slemmiga tryne i bästa profil i rekordårens kollektivistiska och solidaritetsberoende strukturer.

--- --- ---

KRITIK #8

Ledare
Learning from Hornsgatan / Pär Eliaeson
Knivsöder måste dö! / Håkan Forsell
Ernst / Djemila Ahmed
Norra stationsområdet, Stockholm / Johan Johansson
Vasaborgar och andra märkesbyggnader / Djemila Ahmed
Vad vilja Sveriges Arkitekter? / Erik Berg
Krönika: Johansson
Priser, priser, priser / Pär Eliaeson
KRITIK Revy: Learning from Skellefteå
KRITIK Revy: Moderna museet Malmö
Det inexaktistiska manifestet / Mikael Askergren
Krönika: Hellquist
Problemet med bostadsområdet Minneberg / Mikael Askergren
Learning from Landskrona / Pär Eliaeson
Ugly and Ordinary Architecture, or the Decorated Shed / Robert Venturi, Denise Scott Brown, Steven Izenour

EXTRAMATERIAL:
Learning from Skellefteå / General Architecture, Pär Eliaeson
Kritik av KRITIK / Djemila Ahmed, Pär Eliaeson