2012-03-19

Förorten samlar styrkorna.

Ibland (inte ofta) blir man riktigt glad av ett inlägg i stadsbyggnadsdiskussionen i dagspressen. I fredags presenterade sig en ny ganska löst sammanhållen grupp med en debattartikel i DN. Dom kallar sig ”Tvärstaden” och har sina sympatier för den moderna staden och förorten. Ledande namn: Per Wirtén, Lars Raattamaa med flera. Per Wirtén har presenterat gruppen något på sin blogg tidigare.

I den aktuella debattartikeln förs Husby som exempel. Stockholms stad vill bryta upp trafiksepareringen (enligt den för tillfället rådande ideologin i stadshuset), husbyborna vill ha kvar den. En klassisk, pedagogisk och konkret konflikt mellan den traditionella och den moderna staden som debattörerna lyser upp mycket förtjänstfullt. Speciellt hjärtevärmande är passagerna där artikelförfattarna vägrar erkänna den moderna staden som en misslyckad eller andra klassens traditionell stad, utan solklart erkänner de specifika och högst medvetna vägval som den moderna stadens planerare ville göra. Detta kan (tyvärr) inte påpekas alltför många gånger, verkar det som.

Det som är dåligt med Tvärstadens positionering och argument är den polarisering mellan innerstad och förort som man uppenbarligen vill odla. Man sätter den moderna staden (eller miljonprogrammet, eller rekordårens bostadsbyggande) som lika med Förorten. Det är ett olyckligt tankefel. Miljonprogrammet finns också innanför tullarna (i Stockholms exempel). En betydande mängd av epokens bostadsbyggande uppfördes innanför ramen av den traditionella kvarterstaden, många gånger som lika tydliga exempel på den moderna stadsplaneringen trots detta. Dessa exempel kanske är ännu mer intressanta som kontrast mellan de två stadsbyggnadsideologierna, då de möts skuldra mot skuldra. Miljonprogrammet i innerstaden är många gånger ett långfinger mot kvartersstaden, på kvartersstadens hemmaplan. Andra fall är mer följsamma och belyser både likheter och skillnader mellan de olika ideologierna. Dessa exempel upphäver också de stora skillnaderna i plats och status mellan förort och innerstad, vilket gör att man verkligen kan jämföra konkret stadsplanering och arkitektur istället. Det tror jag är en mer framkomlig väg, även om vi aldrig någonsin får förneka klass-, smak- och statusfrågorna i diskussionen.

Det är också lite tröttsamt att se artikelförfattarna (en smula kokett) ange sina hemadresser (i Förorten). Att tydligt (övertydligt) framhålla var man själv bor (eller var meningsmotståndaren inte bor) är ett välkänt grepp som förortsföraktarna gärna använder sig av. Det kan man avstå ifrån. Legitimiteten i argumenten bottnar inte i vilket postnummerområde man är folkbokförd i.

---

23/3: Owe Swansson svarar, typ.
Bra och insiktsfullt inlägg, men avslutningen är onödig. Om man är husbybo eller inte har ingen betydelse för debatten, som sagt.