2010-12-20

KRITIK #11!



Ledare
VAD ÄR ARKITEKTUR? / Mikael Askergren
Krönika: VAD ÄR ARKITEKTUR? / Ola Andersson
BEHOVET AV KRITIK / Erik Torvén
Krönika: BLANDNINGEN / André Johansson
KRITIK Revy: ARKITEKTHÖGSKOLAN UMEÅ
DAGBOK FRÅN UMEÅ / Mikael Askergren
PURE ARCHITECTURE / Alexander de Cuveland
PURE ARCHITECTURE / Pär Eliaeson
Architexts
KRITIK Revy: ERICSSON KISTA
TENDENS I TÄBY / Pär Eliaeson
AVSKAFFA HEDERSOMNÄMNANDET! / Mikael Askergren
Utblick/Inblick: KRITIKENS ROLL I ARKITEKTTÄVLINGAR / Magnus Rönn
Utblick/Inblick: DEAR OTHER ARCHITECTS / Charles Holland

---

För oss som är passionerat engagerade i arkitektursveriges medielandskap kommer det närmast halvåret att bli ovanligt intressant. På allas vår tidskriften Tidskrift (med det kongeniala och anspråkslösa no-nonsense namnet Arkitektur) går nu epoken Olof Hultin mot sitt slut. Vid halvårsskiftet 2011 går Hultin i ålderspension efter 22 år på chefredaktörsjobbet och skall då lämna över rodret till den anrika skutan till en ny kryssare i den svenska oceanen av byggnadskonst.

Hultin har under sin extremt långa mandatperiod och med den suveräna maktposition som tidskriften åtnjuter kunnat prägla mediebilden av svensk arkitektur (och därmed också svensk arkitektur) på ett avsevärt sätt. Och det har han också gjort. Med fast hand och stark övertygelse har Hultin stämt i bäcken för svenska arkitekter, som snällt har fått anpassa sig. Om dom velat bli publicerade i husorganet, vill säga. Personligen tycker jag att Hultin stundtals har missbrukat sin maktposition, både genom att på tämligen lösa grunder exkludera viss arkitektur och även genom att sätta en standard av ohederliga ersättnings- och rättighetsvillkor kring det redaktionella arbetet. Detta har, som vi kunnat redovisa tidigare här i Kritik, skapat en svår situation för både fotografer, skribenter och arkitekter som samarbetat med tidskriften Arkitektur.

Hultins förtjänster kan möjligtvis ändå överväga. Han är en dedikerad publicist med osvikligt engagemang för ämnet. Han är, när han vill, en vass stilist med sinne för sofistikerad sarkasm och snabba ordvändningar, såväl i skrift som i tal och i diskussion. Men, framför allt är han något så ovanligt som en auktoritet, något udda och smått utrotningshotat i det postmoderna och curlande Landet Lagom. Hultin står för något, han har svar på kvalitetsfrågan och han har självförtroende att tveklöst uttrycka sin övertygelse. Han fullgör den främsta skyldighet en auktoritet bör motsvara: han presenterar och representerar någonting tydligt och osvikligt, öppet för reaktion (och revolt). I den meningen har Hultin fostrat oss väl. Vi har definitivt haft något att mäta oss mot och stångas med under epoken Olof Hultin.

Vem som kommer efter Hultin är naturligtvis oerhört viktigt och rekryteringsprocessen kan det absolut inte slarvas med. För ett par år sedan väcktes frågan i Sveriges Arkitekter vad medlemmarna kan och bör förvänta sig av sin egenägda tidskrift. Den diskussionen (som i princip bottnade i ett missnöje med Olof Hultins regim) resulterade i att styrelsearbetet i Arkitektur förlag (som driver tidskriften) reformerades. De nya krafter som då tillkom har nu ansvaret för rekryteringen av den nya chefredaktören. En av de absolut viktigaste arkitektuppgifterna som finna att utföra under året, om du frågar mig.

Man har till att börja med annonserat tjänsten som chefredaktör offentligt, ett utmärkt första steg. Ansökningstiden har nu gått och anställningsprocessen precis inletts. Ni skall veta det, ärade medlemmar i Sveriges Arkitekter, än så länge är det inte alls avgjort vem av de tolv sökandena som skall bli chefredaktör för tidskriften Arkitektur. Det finns all möjlighet att påverka hur tidskriftens framtid kan få utveckla sig.

Och gör nu det också! Vi behöver en öppen och förutsättningslös diskussion om hur den dominerande tidskriften inom vårt område skall arbeta och hur dess uppdrag skall se ut. Kom igen!

2 kommentarer:

  1. årets kritik 2011:
    var fan är brudarna?

    SvaraRadera
  2. När det gäller medarbetarna har dom droppat av under vägen utan att jag hittat några andra intressanta. Tipsa gärna.

    När det gäller upphov till den publicerade arkitekturen använder jag inte sådana kriterier. Jag är inte feminist.

    Naturligtvis är jag medveten om att medarbetarna på senare tid till synes är en sedvanligt homogen grupp medelålders vita heteromän. På pin kiv och av bristande prioritering får det också vara så, tills det av någon anledning ändras.

    SvaraRadera