2012-01-27

Ge mannen en arkitekt i hans egen kaliber!



Så invigdes då slutligen "göteborgarnas nya vardagsrum" Clarion Hotel Post igår kväll, med en verkligen storslagen baluns. Bara en tokig norrman kan ställa till med ett sånt spektakel i den mest skitnödiga och humorlösa staden i Sverige (jo, det stämmer! – om ni tänker efter).

När man ser denne bindgalne man gå runt i sin skapelse kan man inte göra annat än le stort. För han är storartad på riktigt. I arkitekturens perspektiv är han något så ovanligt som en mycket kvalificerad och handlingskraftig beställare. Han har ambitioner, energi och en jäkla massa pengar. Man ser omedelbart att denne man skulle kunna uträtta storverk, bara någon kan kanalisera och kultivera hans till synes gränslösa passion. Med andra ord: Petter Stordalen behöver en riktigt bra arkitekt. Kan inte någon säga det till honom?

Såhär långt har han inte förstått det. Han har anlitat Gert Wingårdh, han har anlitat Magnus Månsson. Med all önskvärd tydlighet räcker inte dessa begåvade respektive knappt halvbegåvade medelmåttor till för att katalysera Stordalen:s fulla potential som byggherre. Hotel Sign i Stockholm är en pretentiös och oinspirerad trött gäspning. Hotel Post skriker hjärtskärande på högre toner än vad de otränade och överskattade stämbanden någonsin borde försöka sig på. När man skall göra barock arkitektur måste man verkligen ha djup, svärta och smärta annars blir det bara patetiskt – tänk Borromini.

Magnus Månsson är ingen Borromini skall ni veta. Han är en arkitektonisk pratmakare som desperat söker efter uttryck för kultur och bildning som han aldrig någonsin kan förstå – med andra ord en typisk medelmåtta och charlatan. Att han har fått realisera Stordalen:s Hotel Post är ingenting annat en stor svart avgrund av besvikelse och misslyckande. Med en begåvad och smakfull arkitekt som tolk och designer av Stordalen:s vansinne hade Göteborg och hela Sverige kunnat få någonting som inte hade varit mindre än storartat. Nu har vi fått en valhänt formgiven freak show med ekande tomhet innanför den snart krackelerande mycket tunna och tragiskt omedvetna estetiska ytan. Känn stor sorg, Göteborg.

Håkan Hellström hade för övrigt den goda smaken att tacka nej till invigningen. Göteborg:s färske stadsarkitekt Björn Siesjö erbjöds inte ens den möjligheten: han var inte inbjuden! Snyggt jobbat, Bindefeld!

Det bär mig naturligtvis mycket emot att över huvud taget uppmärksamma en sådan clown och inkompetent babblare som Mark Isitt, men han skrev (tyvärr) i G-P om Hotel Post i veckan och hans löjliga försök till anspråksfull arkitekturkritik kontrasterar så effektfullt mot Peter Hallén:s analys i KRITIK så jag faller till föga: Isitt / Hallén.

2012-01-23

Arkitekturkritik i TV! (not)



Nu kommer det första seriösa programmet i svensk TV om arkitektur!
Nej, jag bara skojar. Eller "Ja b sk", som min dotter säger stup i kvarten.

TV8 (mer obskyr svensk kanal får man leta efter) försöker i alla fall. Ett program som inte (i första hand) är heminredning och meningslös formgivning utan har ambition att även behandla ARKITEKTUR i hela sin bredd. Mindre lyckat namn: Hustoppen. Premiär idag 21:00. Även på TV8 Play.

Recept: ta några unga snygga arkitekter i mediaropet som programledare. Klä dom hårt stockholmshipstermallat och sätt dom i en ironiskt nostalgisk retro-bil att kuska land och rike runt i. Eftersom man lärt sig att framgångsrika tv-program skall ha jurys med kändisar i kör man den grejen också. Resultat: Gert Wingårdh (självklart), Carouschka Streijffert (gammalt säkert kort i både fin-och fulkultur) och Thomas Sandell (hyfsat självklart, åtminstone i medielogiken).

Vad säga om detta?
Till att börja med skvallrar förhandsinformationen om att det blir en hel del hemma-hos-dravel och ytligt design-babblande trots allt. Det eventuellt nya inslaget i detta programkoncept är att juryn (hyfsat sakkunnigt) skall bedöma och (eventuellt i mån av förmåga) skall analysera byggnadskonsten också. Antagligen skall en vinnare utses, för att gynna den mest banala dramaturgin (det kunde vi ha varit utan).

Detta är arkitektur i TV på en gammal underhållningsformels villkor. Arkitektur som feelgood och enkla poänger. Arkitektur som topplista och simpel sifferbedömning. För att arkitektur skall komma till sin rätt i TV behöver strukturer utmanas och omformas. Att uppleva arkitektur och att skapa mångfacetterade representationer av arkitektur är väsensskilt från den reducerande och förenklande metod som är bred tv-underhållning idag. Att göra ett fullödigt, intelligent och nymarkbrytande tv-program om arkitektur återstår på att-göra-listan även efter kvällens premiär, det är jag säker på. Jag lovar att äta upp min (enda) Arne Jacobsen-stol om så inte blir fallet.

Och nu till det viktigaste: om man skall bedriva högkvalitativ KRITIK av arkitektur skall man använda sig av högkvalitativa KRITIKER. Självklart? Då måste vi slå hål på den seglivade myten att framstående kreatörer också automatisk är framstående kritiker. Att skapa kultur är inte alls samma sak som att analysera den! Skriver regissörerna teaterkritik? Är det kreograferna som djupgående bäst analyserar danskonsten? Skriver Christer Sjögren musikhistorien? Att författare i allt större utsträckning verkar även som kritiker av litteratur faller sig mer hantverkmässigt naturligt men är inte gränslöst gynnsamt för kritikens kvalitet och komplexitet.

Gert Wingårdh har ambitioner att även vara kritiker (har medverkat i KRITIK, gubevars!), men har definitivt inte bevisat sin största begåvning som skarp analytiker och kreativt intellektuell aktör (hittills). Carouschka Streijffert är mycket erfaren som kreatör men saknar kritikerns logiska och avklarnande språkliga verktyg. Thomas Sandell:s intellektuella förmåga illustreras bäst på detta obetalbara sätt: http://www.youtube.com/watch?v=Zn5Mi5tzuio.

2012-01-19

Att rätta mun efter matsäck.

Mer om Arkitektur och det statliga bidraget:

Arkitektur förlag:s VD Tommy Rundqvist svarar:
"Förlaget ägs av Sveriges Arkitekter. Vårt uppdrag är att, som oberoende förlag, ansvara för utgivningen av tidskriften Arkitektur och om möjligt även ge ut böcker.
Oberoendet är viktigt. För att vara oberoende och skapa trovärdighet kan man inte vara "husbondes" röst, det är något vi försöker leva upp till.
För att skapa detta oberoende och trovärdighet behöver vi alltså ha en egen ekonomi med egna intäkter och kostnader, så ser det ut. Vi har alltså inga bidrag från vår ägare.
Den ekonomi vi lever i, dvs samhället, skapar olika utrymmen utifrån den produkt man kan levererar. Vi har valt att söka Kulturtidskriftsstöd för vi finns inom den nisch där detta är möjligt. Reglerna är tydliga. Var något konstigt i vår ansökan el dyl. hade vi inte fått stöd som sig bör."

Kulturrådet:s handläggare av kulturtidskriftsstöd Mårten Lempert upplyser mig om att inom ramen för den nyordning för kulturtidskriftsstödet som infördes för två år sedan är det möjligt även för vinstdrivande tidskrifter att söka och erhålla stöd. Förutom den kvalitetsbedömning av det redaktionella som Kulturrådet med referensgrupp gör tas även hänsyn till tidskriftens ekonomi och kulturella ställning inom sitt ämnesområde när bidrag beviljas. Med denna bakgrund har Kulturrådet beviljat Arkitektur ett bidrag på 50 000 kr. Av förlagets ansökan framgår att man önskar erhålla 200 000 kr.

Jag kunde inte föreställa mig att en så etablerad och dominerande tidskrift, ägd av en stor yrkesorganisation, kunde vara på ett sånt ekonomiskt obestånd att man ser det som nödvändigt att söka statligt stöd för sin verksamhet. Detta är, eftersom förlaget är ett aktiebolag registrerat i Sverige, i och för sig ingen hemlighet för den som vill ta reda på det. Efter finanskrisen 2008 har de annonsfinansierade tidskrifterna generellt fått det mycket svårare. Detta gäller speciellt Arkitektur, med de höga fasta personalkostnader som tidskriften har. Under de senaste tre åren har Arkitektur förlag fått leva med betydligt mindre intäkter än tidigare, detta har genererat ett betydande årligt underskott som trots vissa nedskärningar är bestående. Man skulle kunna förstå att förlagets tidigare VD (och tillika tidskriftens chefredaktör) Olof Hultin sökte alla möjliga former att fylla på kassan och därmed startade rutinen att årligen söka statligt tidskriftsstöd.

Jag visste inte heller att förlagets ägare Sveriges arkitekter över huvud taget inte finansierar tidskriften. Det är, som Tommy Rundqvist säger, för att man tror att man därmed kan hålla sig oberoende till sin ägare. Att Sveriges arkitekter heläger förlaget och bland sina medlemmar handplockar dess styrelseledamöter (som i sin tur anställer chefredaktör etc) kan man tydligen bortse ifrån i den föreställning om en "oberoende kulturtidskrift" som man lever i.

Underlag för kommande debatt:
- Hur skall en tidskrift som Arkitektur - med hänsyn tagen till redaktionell integritet, ägaransvar och samhällsställning - finansieras?
- Hur skall tidskriftens kostnader struktureras för att den skall utvinna högsta möjliga redaktionella kvalitet och samtidigt vara flexibel inför samhällets och ekonomins växlingar?
- Hur skall ägaren av Arkitektur förlag ta ansvar för den verksamhet som förlaget bedriver och hur skall ägarens roll beskrivas - kreativ och ansvarsfull beställare, skenbart passiv ägare eller mecenat?

Fortsättning följer.

2012-01-12

Statens kaka är liten men säker.

Fick precis beslutet från Kulturrådet om tidskriftsstöd för år 2012. KRITIK får fortsatt oförändrat stöd, för att kunna bidra med ökad mångfald inom vårt fält.

Fortfarande överraskande har Arkitektur även detta år sökt och beviljats statligt stöd. Den totalt dominerande reklamfinansierade tidskriften ägd av yrkesorganisationen ser det som lämpligt/nödvändigt att söka statlig stöd för sin verksamhet.

Arkitektur får 50 000 kr, lika mycket som två helsidesannonser i ett enda nummer inbringar. Hade inte de slantarna gjort bättre nytta någon annanstans i kulturtidskriftslandskapet? Det slutgiltiga ansvaret ligger självklart hos Kulturrådet, men man kan som chefredaktör och ideologisk kapten för en tidskrift faktiskt avstå från att författa och lämna in den årliga ansökan.

Fortsättning följer.

2012-01-03

Pawson på Posthuset.

Svenska Dagbladet hänger med i svängarna, trots att Elisabet Andersson inte är på plats för tillfället. Det lönar sig att läsa KRITIK!

JOHN PAWSON I STOCKHOLM:S TAKLANDSKAP / Peter Hallén