2017-10-04

KRITIK #34


Ledare
PENDELTÅGSLANDET MÖTER TUNNELBANESTADEN / Pär Eliaeson
THE END OF THE LINE/SLUTSTATION SKARPNÄCK / Alexander de Cuveland
ARKITERAPI – STADENS LÄKANDE KRAFT / Sofia Nyblom
LISSABON OCH VERKLIGHETEN / Lisa Marie Mannfolk Eklund
FLANERANDE PÅ GRÄNSEN TILL URBAN UTVECKLING / Sara Saleh
STILEN SOM ARKITEKTURENS OPERATIVSYSTEM / Pär Eliaeson
ARKITEKTEN I LITTERATUREN #3 / Anette Lebbad
PEDER ALTON 1945-2017 / Pär Eliaeson

---

Jag har länge stått undrande och frustrerad över det haveri som är svenskt byggande. Att det är någonting som är mycket sjukt med det byggindustriella komplexet står sällan så klart som när hyresnivåerna faller ur bostadsproducenternas excel-ark. Om vi tänker oss att bygga lägenheter som får hyror som motsvarar bruttolönen för en undersköterska är det en tecken på att vi inte skall bygga dom, att kalkylen innehåller något allvarligt fel.

Men verkligheten har inte sett ut så de senaste decennierna. Vi har tuffat på och har nu snart producerat en stor mängd bostäder som ingen kan betala för samtidigt som det är en skriande bostadsbrist. Då kanske vi kan bli medvetna om systemfelet och tvingas genomföra systemskiftet.
Att analysera kalkylens fel har visat sig inte vara så lätt. Mystiken har tätnat kring byggandets perversioner. Men för mig blev det i alla fall en liten aha-upplevelse när Göteborgs-Posten i september publicerade en liten artikel med ett mycket upplysande diagram. Det var mycket illustrativt.

Byggkostnaderna i Sverige är i särklass i Europa. Till och med tydligt över både geografiskt och kulturellt närliggande nationer. Statistiken verkar kunna tala om någonting betydelsefullt som vi tycker oss kunna uppleva. Och vi har också en mängd förklaringar väckta sedan tidigare: bristande konkurrens inom byggindustrin ger höga byggkostnader; intrikata rabattsystem leverantörer emellan ger svårgranskade och höga priser på byggmaterial; kommunernas kommersiella och marknadsmässiga prissättning på mark; bostadsproducenternas förhalande av byggplaner för att maximera vinstutfall; lönesättningen inom byggindustrin.

De allmännyttiga bostadsbolagen som vill bygga hyresrätter får få eller inga anbud på sina projekt och de anbud som kommer in är mycket höga. Byggindustrin vet att man får bygga (bostadsrätter) på den prisnivån ändå, så det spelar ingen roll om man vinner anbuden på hyresrätter för allmännyttan.

Och vad svarar byggindustrin på detta? I en liten rapport presenterar intresseorganisationen Sveriges Byggindustrier sin bild av läget. (Se till höger.) Arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindstrier förklarar till en början det erkänt höga prisläget med att Sverige är ett ”högkostnadsland” med höga löner och hög levnadsstandard. Så förklaras även höga priser på material, ingen kommentar om rabattsystemet.

Rapporten är utformad som en försvarsskrift som förnekar de etablerade förklaringarna som faller på byggindustrin: bristande konkurrens och förhalade byggplaner. Få lösningar på dagens situation presenteras, förutom sänkta löner och lägre markpriser. Sammantaget vill Sveriges Byggindustrier ge bilden av att byggindustrin är en bransch som enligt Herfindahl-Hirschman Index HHI verkar i god internationell konkurrens, att det bokföringsmässigt är praktiskt omöjligt för byggföretagen att förhala byggplaner och att byggarbetarnas ackordslöner ligger bakom en betydande del av byggkostnaderna. Vem skall vi tro på?