2011-12-15

KRITIK #15!



Ledare
JOHN PAWSON I STOCKHOLM:S TAKLANDSKAP / Peter Hallén
TVÅ MÄSSINGSFASADER / Thomas Hellquist
DOMKYRKOFORUM / Mikael Askergren
INEXAKTICITETEN, DEL 2 / Johan Johansson, Pär Eliaeson
Architexts
TILLFÄLLIGA SKOLPAVILJONGER / Max Zinnecker, Sara Grahn
TVÅ KYRKOR / Pär Eliaeson
ONE-OFF ELLER RIP-OFF / Mikael Askergren
THE BIG B / Charles Holland
CARL NYRÉN / Gert Wingårdh
Tidskrifter

---

Helt oavsett att alla vuxna och halvvuxna människor i vår kultur den största delen av sin vakna tid förhäxat stirrar på (små och stora) skärmar som förmedlar (mer eller mindre) förvriden information som styr våra liv in i minsta detalj, fick jag för en kort tid sedan ganska skakande indikationer på att den orwellska visionen från 1948 kanske slutligen hunnit ikapp oss även på det mentala och sociala planet.

Nye chefredaktören på tidskriften Arkitektur Dan Hallemar har på ett uppriktigt och ambitiöst sätt tagit sig an moderniseringen av tidskriftens närvaro på webben, något som vi är ett gäng som önskat oss. Hallemar har också följt våra råd om att förbättra debattklimatet på bloggen, främst rörande åtgärder kring den många gånger för ett högtstående samtal saboterande möjliga anonymiteten för de som kommenterar bloggens inlägg. Detta har dessutom blivit ett brett och djupt diskuterat ämne i svensk media generellt, efter Sverigedemokraternas alltmer framträdande roll och i efterdyningarna av det norska terrorattentatet i juli.

Det var därför mycket glädjande när Arkitektur under hösten ställde upp ytterligare tekniska hinder mot anonyma kommentarer i sin webplattform. Ändringarna syftade till att kommentatorerna och debattörerna skulle framträda under sina riktiga namn och därmed både skänka diskussionen både ökad seriositet och intellektuell hederlighet.

Döm om min förvåning (och tilltagande irritation) när det inte tog mer än en halv dag innan någon jäkel hade hittat en teknisk omväg kring redaktionens ambitioner och på sedvanligt manér skräpade ner kommentarsfältet med oseriösa och raljanta nonsensinlägg, typiska för den ansvarslöse anonyme kommentatorn. När jag hade fräckheten att konkret vända mig emot de anonyma och beklaga mig över deras bristande respekt för redaktionens hedervärda försök, fick jag mina fiskar varma minsann!

Anonymiteten i kommentarsfältet framhölls som en demokrati- och yttrandefrihetsbastion av tyngsta kaliber, som i princip var det enda som möjliggjorde ett fritt och öppet samtal i arkitektkåren, fick jag veta. Ett citat:

”Tyvärr är det ju så att kommentarer på internet finns kvar för alltid och kan i allra högsta grad påverka ens chanser i arbetslivet. Man kan egentligen bara säga saker man skulle säga framför nuvarande och framtida chefer och kunder. Det är oklart om det överhuvudtaget går att säga någonting under sådana förutsättningar.
Med andra ord finns det en risk att endast de som är oberoende eller helt uppgivna vågar kommentera. För varje kommentar måste man överväga om det är värt risken, de flesta borde krasst komma till slutsatsen att det inte är det.”

Jag blev helt stum över denna häpnadsväckande paranoida och dystopiska bild av arkitektkårens (och samhällets) sociala klimat. Är det möjligt att vuxna människor kan resonera såhär i frågor om integritet, intellektuell verksamhet och debatt?

Arkitekten är naturligtvis i grunden en inhyrd betald hjälp som är intimt beroende av den ekonomiska makten, men att därmed dra slutsaten att man i all framtid och inför alla potentiella makthavare och affärspartners skall montera ner allt vad ryggrad och civilkurage heter är verkligen en gränslös dystopi. Kan inga överordnade eller kunder ta kritik eller uppskatta fritänkande?

GP

2011-10-01

KRITIK #14!



Ledare
CLARION HOTEL POST / Peter Hallén
DET TVÅNGSMÄSSIGA STILBROTTET / Pär Eliaeson
DEN SVENSKA ARKITEKTURENS DÖD / Ola Andersson
ALVAR BOR INTE HÄR LÄNGRE / André Johansson
Architexts
SCARPA ÅTERBESÖKT / Gert Wingårdh
FRIGGAGATAN / Fredrik Rosenhall
FAGUSFABRIKEN 100 ÅR / Stefan Romare
MODERNISMEN OCH VÄRLDSARVET / Pär Eliaeson
Kolumn: THOMAS HELLQUIST
Tidskrifter

---

”Narcissistisk personlighetsstörning är en personlighetsstörning som kännetecknas av narcissistens extrema känsla av självhävdelse, bristande verklighetsuppfattning, sitt stora behov av att befinna sig i centrum samt brist på empati.”
Svenska Wikipedia

Thomas Hellquist skrev en underbar text i tidskriften Arkitektur nr 1-2008 och myntade det geniala begreppet ”formal autism” som pricksäker beskrivning av den estetiska och stilmässiga blindhet som svenska (och andra) arkitekter lallar runt i. Helt opåverkat av samtida ideologi och samhällskultur designas oavbrutet byggnader som estetiskt är helt obsoleta, till råga på allt under förespegling att dom är ”moderna”. Några få gånger i mitt liv har jag skrattat högt när jag läst arkitekturkritik, den gången jublade jag. Behöver jag säga att Hellquist:s banbrytande artikel förbigåtts med total tystnad i den svenska arkitekturdebatten?

När jag sett och fotograferat tillbyggnaden till Centralposthuset hemma i Göteborg är jag efter mångårigt funderande redo att göra ett tillägg till Hellquist:s begreppssystem. Låt oss kalla det ”formal narcissism”.

Det finns få saker som jag blir så provocerad av inom arkitekturen som missbruk av arkitekturens grundläggande uttrycksmedel, det meningsbärande brukande av byggandet och byggtekniken som föder den poesi och sinnliga laddning som skänker arkitekturen den kraft som har fångat mig sedan mina allra tidigaste arkitekturupplevelser. Om man perverterar och hånar denna logik och detta system blir jag förbannad, helt oavsett om det sker medvetet eller i okunskap (även om det senare är snäppet värre).

Det vanligaste snedsteget i den genren är den monumentalt felaktiga och gränslöst banala uppfattningen att ”samtida” eller ”framstående” eller ”modern” arkitektur måste se ut på ett speciellt sätt, företrädelsevis då annorlunda än annan (äldre) arkitektur. Detta förhållningssätt är så ytligt och omedvetet om arkitekturens djupgående kvaliteter att det närmast får betecknas som tjänstefel och borde föranleda ett arkitektoniskt körförbud. Tyvärr har vi inom arkitekturen inte sådana maktmedel att tillgå. Skulle en arkitektonisk polismyndighet inrättas skulle jag ställa mig först i kön som villig och nitisk tjänstgörande.

Alltså: det måste bli ett slut på det förbannade tvångsmässiga stilbrottet som manifestation av ”samtida” arkitektur! Det är inte nödvändigt att presentera ett avvikande utseende för att bli tagen på allvar som ”samtida” arkitekt! Vi kritiker (och den övervägande delen av andra människor) är mycket smartare än så!

Arkitekturens stil är som ett gränssnitt mellan byggnaden och samhället. Stilen är språket som byggnaden (och dess arkitekt) kommunicerar arkitekturen med. Man kan välja att tala kryptiskt och exklusivt, pedagogiskt och tillåtande eller allt däremellan. Syftet är hur som helst att förmedla arkitekturens poesi och mening. ”Som man ropar får man svar”; ”Tomma tunnor skramlar mest”; ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” etcetera.

I fallet Centralposthuset har den ”moderna” arkitekten (och byggherren) gjort så många estetiska och stilmässiga fel som det över huvud taget går att göra. Att med en såpass stor volym bygga till en så oerhört rik och kvalificerad arkitektur som den befintliga utan att estetiskt och stilmässigt anknyta någonting över huvud taget är ingenting mindre än grovt arkitektoniskt tjänstefel. Att inte på något kvalificerat sätt arkitektoniskt kommunicera med en av stadens mest prominenta byggnader när man omfattande bygger till den är helt enkelt att vara arkitektonisk analfabet och arkitektoniskt socialt inkompetent.

Det finns lysande exempel på motsatsen, närmare än vad ni tror: Hotel Gothia Towers bygglov på ett tredje höghus i exakt identisk stil och teknik som föregångarna är helt genialt! I Stockholm är min favorit SE-bankens tillbyggnad som vetter mot Kulturhuset. ”Är det en tillbyggnad?” Precis!

Mogen arkitektur med självkänsla och självförtroende utan lättköpta, banala och ytliga stilpoänger. Tack! Man skall bli glad av arkitektur!

GP GP

2011-09-29

Arkitekturs nya webb! ;-]

Arkitektur har lanserat sin nya webb på www.arkitektur.se!
Såhär ser det ut om man går dit. En bild säger mer än tusen ord:



Vill förresten lägga till ett ord i alla fall: AMATÖRER!

---

UPPDATERING: Sådärja, nu funkar sidan även för PC och Firefox... :-]
Inte bara KRITIK har synpunkter på nya arkitektur.se.

2011-09-28

Arkitektur:s debutpris 2011.

Arkitektur:s debutpris 2011 går till Andreas Forsberg för en rostig nynymodernistisk låda för en "konstmecenat". Gäsp.

Det som är riktigt roligt i sammanhanget är att man kan läsa det hela hos Kulturnyheterna, arkitektursveriges nya journalistiska centralnod.
På Arkitekturs blogg står det fortfarande att "priset delas ut nästa vecka"... :-]
Skulle bli någon ändring på den mossiga redaktionen nu i höst, eller?

2011-09-26

Studentuppror?

Sveriges bästa arkitekturpublikation månadstidningen Arkitekten har ett nytt nummer ute. Ett skakande reportage berättar om situationen på våra arkitektskolor. Studenterna är totalt vilsna både när det gäller utbildningens mål och syfte. Och dom mår pyton av det, förstås. När man läser vad en del utbildningsansvariga har skamlös mage att offentligt säga behöver man inte undra över orsaker:

"I Lund har kritiken varit stark i flera år och riktat in sig på schemalagda helger och stora projektarbeten som ska vara klara på kort tid. "Pressure makes diamonds" är enligt en student ett motto. Skolchef Christer Malmström försvarar undervisningen:

– Vissa kurser är sådana. Den pedagogiska grunden handlar om att när du tvingas prestera under tryck tvingas du hantera den stress som uppkommer. Och den visar att du kan prestera, trots eller på grund av stressen. Det är kunskap du måste ha med dig när du kommer ut på ett kontor, där går man inte hem klockan fem om man har ett stort uppdrag som ska vara klart, svarar Christer Malmström, som också är praktiserande arkitekt med sitt kontor Malmström Edström."

Pehr Mikael Sällström, utbildnings- och forskningsansvarig på Sveriges Arkitekter, fyller aningslöst på:

"Det kanske är så det ska vara: Att studenterna är kritiska mot den rådande utbildningen och vill ha förändring är ett hälsotecken."

Titeln "Årets idiot 2011" har redan erövrats av Mark Isitt, men Malmström kanske kan få ett nyinstiftat hederspris: "Årets dumskalle 2011"? Eller kanske "Årets dinosaurie 2011"?

När skall den förbannade myten om arkitekten som lidande konstnär och lycklig hora avlivas?

---

UPPDATERING: Situationen verkar om möjligt vara ännu värre på Arkitekturskolan KTH, enligt ett häpnadsväckande reportage i Kulturnyheterna. Studenter vågar inte träda fram utan anonymitet med rädsla för sin framtid i yrket. Vad är det som händer i vår lilla värld?!

2011-09-23

Stackars Ralph.

Årets Hemnet-annons:
"Funktionalism i möte med anrik miljö på Drottningholm." (mäklarprosa)

Är detta den bästa lösning de ansvariga (Ekerö kommun, Arkitekturmuseet, Länsstyrelsen, Sveriges Arkitekter, Bengt Ahlqvist et al) kunde åstadkomma?

2011-09-21

Ur barnamun.

Årets arkitekturkritiker: en sexårig tjej på cykel!
Hennes mamma är dock inte lika klok och bör läsa på lite om miljonprogrammet.

2011-09-15

Svensk arkitektur, del 10

2011-08-25

Svensk arkitektur, del 9

2011-08-15

Nya tider – strålande tider!

Som vi kunde läsa i KRITIK #13 är det från och med idag som Tidskriften Arkitektur med Dan Hallemar går in i ett nytt paradigm. Skall bli ytterligt spännande!

Även om det finns en hel del övrigt att önska angående Arkitektur är väl ändå tidskriftens närvaro på webben det mest problematiska. Potential finns till ett oumbärligt och relevant forum på Nätet för arkitektursverige med fräscha aktualiteter, pigga utblickar och stimulerande diskussion. Inget av detta har etablerats under Olof Hultin. Bloggmediets inneboende fördelar och unika egenskaper har inte förståtts, man har under långa perioder undrat om det verkligen är en blogg vi har att göra med. Mycket av uppslagen och materialet har vi sett tidigare i andra medier (läs Claes Sörstedt:s bidrag), i bästa fall hyfsat ambitiöst transformerat till svenska förhållanden, främst av Dan Hallemar. Redaktionens problem med kommentarernas och diskussionens intellektuella nivå känner vi alla till, kryddat med den fällning i Pressens opinionsnämnd som tidskriften dekorerades med i våras. Att det finns ett (omvänt) linjärt samband mellan den journalistiska nivån på bloggens inlägg och antalet kommentarer de genererar kan vi rimligtvis inte skylla på redaktionen, svenska arkitekters och arkitekturdebattörers intellektuella analfabetism är välkänd. Hallemar:s första två ambitiösa och patosfyllda inlägg nu i augusti illustrerar fenomenet bra. Där jobbar vi arkitekturpublicister i motvind, men det är viktigt att inte sänka ambitionerna för det.

Tre punkter för en bättre Arkitektur på webben:

Lägg upp ett konkret koncept för avsikten med tidskriftens närvaro på Nätet. Det räcker inte med att bara pliktskyldigt finnas, mediets potential måste utnyttjas bättre. Ta in konsult om ni inte förstår själva.
Befria Claes Sörstedt från uppdraget som webredaktör. Sörstedt har bra koll och ett bra internationellt kontaktnät, men är hopplöst fast i en exklusiv och gammaldags syn på arkitektur som heroisk konstverksamhet. Den kontraproduktiva och patetiska myten behöver inte odlas ytterligare.
Välj bort möjligheten att kommentera bloggens inlägg anonymt. Webbens inneboende egenskaper som social mötesplats har en mycket speciell påverkan på klokheten och civilisationen i den diskussion som bedrivs där. Att tillåta anonyma kommentarer främjar inte kvaliteten, möjligtvis den kortsiktiga kvantiteten.

Tidskriften Arkitektur:s public service-liknande position och starka ekonomiska grund i det lokala medielandskapet borde kunna möjliggöra ett kreativt, förädlat och långsiktigt publicistiskt tänkande på djupet och på bredden utan att försumma spetsen. Upp till bevis, Dan Hallemar! Sverige förtjänar en svensk tidskrift i världsklass!

2011-06-15

KRITIK #13!



Ledare
VANDALORUM / Thomas Hellquist
BILDER AV SLUSSEN
SER DU HUR JAG MÅLAR ETT STADSLANDSKAP? / Peter Hallén
VALÖ FYR / Fredrik Rosenhall
Architexts
FÄRGFABRIKEN – DANIEL KNORR / Fritz Halvorsen
ETT VITT MÖTESRUM MED HANDTAGSLÖSA SKÅP, SVARTA STOLAR OCH GRÅ MATTA
/ Pär Eliaeson
ARKITEKTURSKOLAN KTH
Kolumn: MIKAEL ASKERGREN
ÄMNE: TILLTRÄDANDE.
Tidskrifter

2011-06-01

Bilder av Slussen



Ur KRITIK #13 (utgivning 15/6):
Bilder av Slussen

UPPDATERING:
Bilderna har fått en viss uppmärksamhet.
En kort men kärnfull diskussion på Arkitekturs blogg 7/6.
21/6 använder Fredrik von Feilitzen en av dom till en debattartikel i DN.
SvD illustrerar 5/9 med en översiktsbild (inte en av de mest intressanta).
Tomas Lewan använder samma bild som von Feilitzen (mest populär) i ett debattinlägg i Arkitekten:s marsnummer.

Fortsättning följer...

Årets kritiker 2011.

9.30 in i detta inslag levereras årets bästa och roligaste kritik:
Kulturnyheterna 31/5

Det finns hopp för det kloka offentliga samtalet och svensk kritik!
Dennis Dahlqvist äger.

2011-05-06

Europäischer Architekturfotografiepreis 2011

Ikväll delas pris och hedersomnämnanden i den vartannatåriga tävlingen "Europäischer Architekturfotografiepreis" ut på Deutsches Architekturmuseum DAM i Frankfurt. Första pris 2011 går till den tyske fotografen Nils Clauss, verksam i Berlin.

För första gången utmärks i år en svensk fotograf: stockholmsfödde Joakim Kröger, genom åren flitigt publicerad i våra svenska arkitekturtidskrifter. Joakim belönas för en serie form- och innehållskritiska bilder från danska Ørestad, som vi publicerade i KRITIK #4/5. Nya bilder från Joakim Kröger denna gång fotograferade inom Sveriges gränser kan ses i kommande nummer av KRITIK.

Finns det hopp för arkitekturfotografin i Europa?

2011-05-05

Dagens arkitekturbild.

2011-03-28

KRITIK #12!



Ledare
NOBIS HOTEL
TRE NIVÅER / Thomas Hellquist
Kolumn: OLA ANDERSSON
RÅDHUSETS TILLBYGGNAD GÖTEBORG
Architexts
TVÅ BIBLIOTEK / Fritz Halvorsen
LANDSARKIVET LUND
Kolumn: ANDRÉ JOHANSSON
Tidskrifter

---

Det var naturligtvis outsägligt intressant att hastigt och lustigt bli indragen i rekryteringsprocessen gällande vår anrika tidskrift Arkitektur:s nya chefredaktör. Om inte annat för att få en ovärderlig inblick i tidskriftens och förlagets verksamhet och rutiner. Hur tänkte dom egentligen? *skakar på huvudet*

Vi kan väl säga såhär: att tidskriften och redaktionen kan uppfattas som amatörmässig och omedveten (som beskrivits i artiklar i tidigare nummer av Kritik) ser jag nu inte nödvändigtvis behöver stamma enbart ur chefredaktörens attityd, även ägaren och förlagets styrelse sitter i den båten. Nog har man varit på en del förvirrade, dåligt förberedda och omotiverade anställningsintervjuer i arkitektbranschen, denna är definitivt på listan.

Alternativen behövs lika mycket nu som tidigare. Det har alltid funnits ett skriande behov av motvikt och komplement till den dominerande tidskriften. Det är ingen tillfällighet att vart och ett av de senare decennierna har fött en rad av alternativa publikationer som belyst svensk arkitektur med annat och olikriktat ljus, från det ljuva 1980-talets Magasin Tessin och Utblick landskap över 1990-talets MaMA till 00-talets Rum och Area samt 10-talets Kritik. Utan tidskriften Arkitektur:s brister och begränsningar hade vi aldrig haft denna dynamiska och fritänkande flora att botanisera i. Gå gärna till lämpligt bibliotek och sök upp rötterna till den svenska arkitekturpublicistiska motståndsrörelsen, det är ett stort nöje!

En för mig central upplevelse i bildandet av min uppfattning kring kritikens roll utspelade sig under en tjänsteresa till Helsingfors kring sekelskiftet (det senaste, alltså). Några finländska kollegor på konferensen diskuterade en nyligen uppförd byggnads tillblivelse. Andemeningen i deras samtal låg här: ”Jo, nu är den prestigefulla och allmänt emotsedda arkitekturen färdigställd, allt vi väntar på nu är kritiken.” Precis så!

2011-03-24

Årets idiot 2011

Året är inte gammalt, men redan nu har vi en klar segrare: MARK ISITT!

"Arkitektur och kriminalitet":
Från luften ser allt bra ut
Att riva eller inte riva, det är frågan
Hur skall förorten få tryggt stadsliv?

Att Isitt är en ytlig bimbo visste vi redan, men att han dessutom renodlar detta tillstånd genom att transformera upp de mest vulgära och perverterade fördomarna om Förorten medför ändå nya nivåer i hans gärning som Sveriges mest korkade arkitekturskribent.

I vår extremt populistiska och fördummade samtid har Isitt nu blivit ny fanbärare, långt framför både Marcus Birro och Jimmie Åkesson. Att Isitt gillande refererar till Danmarks integrationspolitik är ingen tillfällighet. Hans fäblesse för mockaskor och manchesterkavajer får nu en ny dimension, kulörmässigt sett.

Fast egentligen borde väl priset gå till Gabriel Byström, Sveriges kanske sämsta kulturchef, som publicerar den chockerande låga kvalitet som Isitt till synes oavbrutet knattrar fram.

---

PS. Hedersomnämnande till "kollegorna" på 4 Ark:
http://pimpmyverklighet.blogspot.com
Ovanifrån/utifrån-perspektivet grundläggs tidigt på Chalmers. Tacka Ola Nylander et al för det.

Vad fan är det med förortsbashingen? Har den evigt liv? Vad är det för central känsla och grundläggande behov som gör den så livskraftig?

---

Utmärkta svar på tal (om man nu skall upphöja Isitt:s svammel till det):

Ove Sernhede

Mattias Hagberg
Axel Demker/Lena Kulin
Cecilia Verdinelli

Det finns ett hopp i det utvecklade samtalet och den djupare kunskapen, även i vår populistiska och skamlöst förenklade tid!

2011-01-13

Tack, pappa Staten.

Fick precis beslutet från Kulturrådet om tidskriftsstöd för år 2011. KRITIK får fortsatt oförändrat stöd, för att kunna bidra med ökad mångfald inom vårt fält.

Inte så lite överraskande ser jag att även pappa Tidskrift (Arkitektur) har sökt statligt stöd. Och beviljats! Intressant... den totalt dominerande reklamfinansierade tidskriften ägd av yrkesorganisationen ser det som lämpligt/nödvändigt att söka statlig stöd för sin verksamhet. Hur kan man tolka detta? Och vilka ägar/mediamaktmässiga växlar bör dras?

Redaktör Hultin problematiserade tidigare återfödda FORUM:s olika och offentliga finansieringsformer. Välkommen i gänget, Olof!