Internetkultur

Att Arkitektur har ordningsproblem med kommentarerna på bloggen känner vi till. Nu har tidskriften också fått mer oväntade komplikationer: självaste chefredaktörens skriverier.

Undertecknad har tidigare anmält Tidskriften Arkitekturs blogg till Pressombudsmannen för att pröva om de många gånger hånfulla och förolämpande anonyma kommentarer som redaktionen släpper igenom (man förhandsgranskar innan man publicerar) är förenliga med god pressetik. Jag har innan anmälan uppmärksammat Arkitekturs redaktörer på problemet, men inte fått något gehör.

Pressombudsmannen har i vår behandlat ärendet och delgett mig och Arkitektur sitt beslut. Igår gick Arkitekturs chefredaktör och ansvarig utgivare Olof Hultin ut och meddelade detta på Arkitekturs blogg. Han berättar inte bara att tidskriften blivit anmäld utan uppger också att det är jag som anmält. Det är här Olof Hultin riktigt trampar i klaveret.

"Det pressetiska självsaneringssystemet bygger på en hederskodex som stadgar att anmälningar till Pressombudsmannen inte ges offentlighet. Skälet till detta är att människor som vill anmäla publicitet som de anser sig ha skadats otillbörligt av, ska kunna lita på att de inte riskerar att hamna i tidningarna för att de anmäler." Detta är ett citat från ett alldeles nyligen taget beslut av Pressens opinionsnämnd, som är en överordnad instans till Pressombudsmannen. I detta beslut klandrar Pressens opinionsnämnd aftonbladet.se för "att ha brutit mot god publicistisk sed".

Olof Hultin kommer alltså med stor sannolikhet att få en anmärkning från Pressens opinionsnämnd för sina bristande kunskaper i vad som är god publicistisk sed. "Om en tidning klandras för att ha överträtt de pressetiska reglerna, d v s brutit mot god publicistisk sed, skall den publicera klandret. Tidningen skall också betala en expeditionsavgift. Den delfinansierar PO:s och PON:s verksamhet. Tidningar med en upplaga upp till 10 000 exemplar betalar 12 000 kr." Citat: po.se. Hultins långa och (på gott och ont) inflytelserika karriär i arkitektursveriges mediala centrum som började ståtligt med Stora journalistpriset dekoreras nu mot slutet med någonting betydligt mindre ärofullt. Så kan det gå.

Svensk arkitektur, del 8

Svensk arkitektur, del 7

Svensk arkitektur, del 6

Vi har hela listan! Ord för ord!

Om man tar del av lite mer bakgrund och omständigheter kring tillsättandet av vår nya stadsarkitekt klarnar först situationen och förmörkas därefter snabbt igen av nya skäl. Följande begåvningsreserv var sökande till tjänsten som stadsarkitekt i Sveriges huvudstad:

Abaruza Carolina
Abusafat Osama
Bergqvist Maria
Carlsson Bengt
Christensen Peter
Dufva Alexander
Eliaeson Pär
Eltayeb Fayka
Eriksson C Anders
Falk Torleif
Frankel David
Ibrahim A Abdi
Keyzer Karolina
Larsson Claes
Lindborg Åsa
Mahdavi Djahangir
Mellos Spiridon
Mir Farnaz
Rossing Tomas
Sjöberg Henrik
Söderberg Per

?????
Är posten inte mer betydelsefull än så? Vill ingen framstående arkitekt bli stadsarkitekt i Stockholm? Saknas engagemanget eller förståndet? Plötsligt kan man (med mycket god vilja) förstå varför en hyfsat erfaren projektör från ett stort arkitektkontor med starkt varumärke blir ensam kvar efter att de kommunala tillsättningsprocesserna malt färdigt.

Kanske är det så att ingen längre tror på stadsarkitektens möjlighet att påverka en stads utveckling. Rikets andra stad har inte ens haft någon alls på posten på decennier(!!) och i Stockholm har ingen känt till vem som haft jobbet sedan Kasper Salin. Det är väl bara jag som är naiv som tror på våra institutioners och myndigheters betydelsefulla samhälleliga roll fortfarande...


SvD DN

Jag hatar Sverige (och Stockholm), del 2

Så har Stockholm fått en ny stadsarkitekt.

--- (talande undrande tystnad) ---

Hur fan går sånt här till? Hur blir en knappt normalbegåvad arkitekturhantverkare och handläggare av andra graden på Sveriges mest överskattade arkitekturfabrik stadsarkitekt i Stockholm?! Hens första offentliga uttalanden stödjer i alla fall mina värsta farhågor. Såhär intellektuellt avancerat och språkligt högtstående lät det när P4 Radio Stockholm intervjuade:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=3657542

I Stockholms stads pressmeddelande får vi veta att hen tycker "det är en fantastisk uppgift att få delta i arbetet där staden behåller och utvecklar en stadsbild i världsklass." Detta snömos kläcker hen ur sig bara några dagar efter att briljante Jonathan Glancey brittiskt vällustigt elakt torpederat detta idiotiska koncept till atomer. Perfect timing, mr Glancey!

I Svenska Dagbladet och DN får vi veta att vår nya stadsarkitekt in spe inte vill uttala sig om Slussen, eftersom hen "inte är tillräckligt påläst". Tror nog att det blir lite sommarkurser för vår nya chefstjänsteman inför tillträdet i slutet av augusti. Man kan också undra vad som är viktigt i en rekrytering av en sådan post, intellektuellt kapital och passion för viktiga frågor i den aktuella stadens utveckling verkar inte vara så tungt vägande. Att stadsbyggnadsborgarrådet Alvendal med glada tillrop basunerar ut tillsättningen är verkligen inget gott tecken. Vi behöver inga fler nyttiga idioter i Stockholms stadsutveckling. Per Kallstenius pensionering är (var) en stor möjlighet till en radikal förändring av det potentiellt oerhört betydelsefulla inflytande som en stadsarkitekt i Stockholm kan och bör ha.

Det finns någonting som jag brukar kalla för "Filmkrönikansyndromet". Det innebär att när man inte tror att saker och ting kan bli värre, så blir dom precis det. Detta syndrom lär en att sent omsider högt uppskatta programledare som Orvar Säfström och till och med Gunnar Rehlin. Att "vice stadsarkitekt" Per Söderberg i och med den nyinrättade och krystade befattningen var påtänkt som Kallstenius efterträdare var tämligen uppenbart. Utsikten att Söderberg skulle bli stadsarkitekt lockade inte mig alls, speciellt inte efter hens tendentiösa insatser i bland annat skogskyrkogårdstävlingen. Söderberg är måhända en skicklig designer på habil Wingårdh-nivå, men ingen teoretiskt och politiskt medveten arkitekturtänkare av rang. Nu blev hen snopet och outgrundligt förbigången i tillsättningen, men det verkar som hens nuvarande befattning skall bestå. Vet inte om Söderberg blir en ny Orvar Säfström för mig, syndromets verkningar är lite lynniga ibland. Klart är att det vi har framför oss nu är betydligt sämre än att ännu en Per hade fått befattningen i arv. De båda framtida politiska chefstjänstemännens starka historiska kopplingar till den arrogant politiskt nihilistiska själ- och ryggradslösa svensktoppsarkitekturproduktionen på Wingårdhs är naturligtvis också oroande.

Jag ser gärna att ett nytt syndrom träder in på den aktuella arenan med stor kraft. Låt oss kalla det "Ebba Lindsö-syndromet" och låt oss hoppas att det får effekt riktigt snabbt.

Svensk arkitektur, del 5

Svensk arkitektur, del 4

Svensk arkitektur, del 3

Svensk arkitektur, del 2