2019-02-15

KRITIK #38/39


Ledare
A FOOT NOTE FOR THE 2018 VENICE ARCHITECTURE BIENNALE / Malin Heyman & James Hamilton
OM: DET KONVENTIONELLA / Pär Eliaeson
VIA DELLA CONCILIAZIONE – KLASSICISMEN SOM ILLUSION / Jan Hietala
GRAND HÔTEL / Pär Eliaeson
TVÅ HOTELL / Pär Eliaeson
IDEOLOGITEATER / Mikael Askergren
BORTOM BEIJERS BACKAR / Sara Saleh
ETT BILDAT FRUNTIMMER / Jan Hietala
VIT ELEFANT / Mikael Askergren
NATIONALMUSEUM OCH DEN PROBLEMATISKA RESTAURERINGSKONSTEN / Thomas Hellquist
NEUES MUSEUM / Pär Eliaeson
ARKITEKTEN I LITTERATUREN #6 / Anette Lebbad
ROBERT VENTURI 1925-2018 / Pär Eliaeson
BOSSE BERGMAN 1942-2018 / Pär Eliaeson
---

VÄGS ÄNDE

Till en början tänkte jag naturligtvis att vår uppgift var att upplysa och bilda de delar av  offentligheten som inte hade tillräcklig kunskap om vårt ämne. Upplysa om arkitekturens komplexa historia, bakgrund, tillkomst och förvaltande, så att en större förståelse för arkitekturens villkor och plats i samhället och kulturen kunde bli rådande istället för den polariserade och ytliga debatt som förgiftade atmosfären. Att istället för populistiska fejkade sanningar om arkitekturen och arkitekten placera verkliga förhållanden och praktiker i centrum av diskussionen, så att den kunde bli fruktbar och föra arkitekturen framåt.

Men vi vet nu att faktaresistens och fejkade sanningar tyvärr inte hävs genom manifestation av kunskap klokhet och tålamod. Inte om den intellektuella hederligheten inte finns. Den intellektuella hederligheten är helt central för ett givande samtal och ett intellektuellt utbyte. Den intellektuella hederligheten är det som gör att vi lyssnar på argument och erkänner dess kvalitet när den existerar. Den intellektuella hederligheten är det som gör att vi respekterar förhållanden som är ställda utom rmliga tvivel. Utan intellektuell hederlighet eroderas och saboteras det givande och kreativa samtalet och förtvinar.

Vad då göra? För mig är den populistiska rörelsen kring arkitektur vi ser idag ett tydligt ideologiskt uttryck. Den står för en motstånd mot moderniteten, mot det mångtydiga och komplexa samhälle vi byggde upp under 1900-talet. Den är en konservativ rörelse, när den försöker hindra modernitetens fortsätta progressiva rörelse i vår tid, den är reaktionär när den försöker vrida de estetiska och politiska systemen tillbaka i ett läge som tidigare var.

En naturlig reaktion på detta – nu när de mjuka och pedagogisk metoderna är uttömda – är en ursinning modernitet på högvarv. Itsället för att försöka förstå populismen och gå den till mötes estetiskt och politiskt ger vi den en renodlad bredsida från den diametralt motsatta riktiningen. Vi renodlar våra modernistiska och postmodernistiska uttryck än hårdare, vi njuter av populismens förfasande över den för dem som provocerande radikala estetiken och glädjer oss åt att det är så enkelt att framkalla denna reaktion.

Vi tar hela tiden med i beräkningen hur en antimodernistisk kritik av våra projekt kan formuleras och söker maximera den förväntade effekten av den. Det kommer att förstärka och utveckla våra koncept och gestaltningar betydligt in i en ny fas av det postmoderna. Den övergripande drivkraften kommer att vara att motverka populismens destruktiva kraft ideologiskt och politiskt, en mycket stark motivation. Till en början var det postmoderna uttrycket högst radikalt och politiskt, men har nu stragnerat i sin progressiva rörelse. Vi kan nu verkligen göra konkret och tydlig skillnad i det förlamande och deprimerande läge vi har för vår samtid.

Och det kommer garanterat att vara roligare än det som nu föreligger.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar