Skönhet och kvalitet, del 1

https://www.expressen.se/kultur/jag-skulle-vilja-kalla--mig-for-konservativ/

https://www.expressen.se/kultur/victor-malm/vi-maste-inte-bygga--fula-hus-i-hela-sverige/

Vi som verkar inom arkitekturen uppskattar mycket att Expressen Kultur tar upp svensk byggnadskonst till debatt. Vi har haft ett tämligen stormigt och samtidigt ytligt samtal i offentligheten de senaste åren, seriös fördjupning och breddning är välkommet. Eric Schüldt drog första lansen i ett ambitiöst och ytterst välmenande försök att ringa in skönhet och vad som tilltalar. Victor Malm hänger på och väger in politik och samhälle. Mycket bra! Där har vi det väsentliga.

Eric gör dock ett par logiska kullerbyttor i estetik och ideologi som behöver behandlas mer ingående. Det ÄR en konservativ (eller reaktionär) hållning att enbart blicka bakåt och – vilket är det verkligt radikala i Schüldts inlägg – ta avstånd från moderniteten. Då förlorar vi all den progressivitet som 1900-talet gett oss. Fråga kvinnor, bögar och judar vad dom tycker om det. Det är absolut en acceptabel hållning att vara konservativ, men då måste vi ta alla konsekvenser av den. Det går inte att vara lite lagom konservativ, vilket Schüldt verkar vilja vara.

Men det finns en lösning på detta! Den stavas det postmoderna. Den postmoderna hållningen i arkitekturen gör det centralt att blicka både bakåt och framåt, samtidigt. Vi blickar bakåt för att ge identifikation och bekräftelse, vi blickar framåt för att utveckla samhället och våra livsvillkor. Vi har idag arkitektur som enbart blickar bakåt och vi har arkitektur som enbart blickar framåt. Vi behöver mer av en komplex och kulturellt rikare arkitektur som kan göra fler saker samtidigt! Vi utvecklar en fortsatt modernitet med hjälp av alla våra redan vunna erfarenheter. Den amerikanske arkitekturteoretikern Robert Venturi har formulerat det bäst:

”I speak of a complex and contradictory architecture based on the richness and ambiguity of modern experience, including that experience which is inherent in art (…) I welcome the problems and exploit the uncertainties (…) I like elements which are hybrid rather than “pure”, compromising rather than “clean”, (…) accommodating rather than excluding (…) I am for messy vitality over obvious unity (…) I prefer “bothand” to “either-or”, black and white, and sometimes gray, to black or white (…) An architecture of complexity and contradiction must embody the difficult unity of inclusion rather than the easy unity of exclusion.”

[https://designmanifestos.org/robert-venturi-nonstraightforward-architecture-a-gentle-manifesto/]

Lätt att applicera detta tänkande på hela vårt samhälle, sista meningen bär idén.

Victor har generellt siktet bättre inställt och faller ut i en god utsaga att förhålla sig till. Ja, byggandet är en högst politisk verksamhet, byggandet faller ut i arkitektur. Den som bygger är den starka makten, staten och kapitalet. Arkitektur blir därmed frusen ideologi, en karta över den makt som stöpt samhället, över tid och i samtiden. Självklart syns detta som tydligast i bostadsbyggandet, en verksamhet som tidigare initierades och genomfördes av det allmänna genom stat och kommun, idag har vi i mer än tre decennier haft en annan huvudsaklig huvudman för bostadsbyggandet: det privata kapitalet. Det har misslyckats i att uppfylla de allra viktigaste aspekterna i det vi kallar samhällsbygget. Vi behöver ett systemskifte där. Och inte ett lagom systemskifte.

Men skönheten, då? Det finns faktiskt ett enkelt svar på denna mycket svåra problemställning. Svaret är: KVALITET. En kvalitativ arkitektur är oberoende av stil och estetik, den är möjlig inom alla estetiska system. En modernistisk arkitektur kan vara lika vacker som en klassicistisk, det vet varje person med en djupare kunskap och erfarenhet i ämnet. Med en kvalitativ arkitektur trängs stilfrågorna undan, att vi är upptagna av stilfrågan är ett symptom på att vi har ett kvalitetsproblem. För det har vi verkligen. Vi bygger inte med de kulturella aspekterna på byggandet (arkitekturen) i fokus. Och det avgörande ansvaret för det ligger hos de som har den avgörande makten över byggandet: våra byggherrar. De som äger fastigheterna och beställer byggandet. Det är nu dags att byggherrarna också tar plats i debatten. 

https://www.expressen.se/kultur/ide/det-gar-inte-att-vara--lite-lagom-konservativ/